borde, äfven om de ej vilja främja bokhandelns bästa, doek undvika att, såsom nu nå gon gång sker, rent af söka och missbruka tillfällen att betunga och trakassera. I hufvodstaden, samt äfven i några andra rikets städer, torde nog vara obekant att sådant någon gång skett och sker; men orter finnas, der det ingalunda är ovanligt. SÅ har, exempelvis, inträffat och inträffar väl ännu, att bokhandlaren, om äfven med en ganska ringa ersättning och handelsvinst, likväl beskattas lika med ortens förnämsta handlande och grossörer, med mångdubbelt större. omsättning och inkomster. Exempelvis kan nämnas att i en af rikets provinsstäder en bokhandlare debiterats, specielt i fråga om afgifter till eldsläckningsväsende och polis, lika högt som stadens förste handlande, stadens och hela länets störste försäljare af spirituosa och vin, så i parti som minut, samt stadens ende apotekare, alla tre tillsammansräknade. De värde taxeringsmännen beslöto sannolikt på god tro, öfvertygade att ett lager bokpackor, på hvilket de visst aldrig riskerade att bränna sina fingrar, vore både mera värdt, mera eldfarligt och för den allmänna säkerheten mera vådligt, än alla upplag af sprit, bränvin, gasolja och annat mera sammanräknadt. Och sällsynt är ingalunda att välvise taxeringsmän, hvilka eljest om böcker och deras värde kanske hafva samma kunskap, som den bekante kämnären-hökaren i Upsala en gång, till mycken förlustelse för studenterna ådagalade ), ingalunda tveka att på allt upptänkligt sätt uppskörta bokhandlare, der sådana finnes. Dock hvarken staten eller kommunen kan för bokhandeln uträtta något stort om icke bokhandlarne sjelfve göra allt hvad på dem ankommer. Bokförläggare-föreningen bör sålunda känna sig, i bokhandelns intresse, manad att föranstalta om litterära hjelpredor, boklexika, kataloger och periodiskt utkommande redogörelser för svensk litteratur, äfvensom för beredande af nya alsätt ningeorter. Vi hafva nyss nämnt Förenta Staterna, såsom i sistnämnde hänsyn af största vigt. Men äfven ardra och närmare liggande, om än relativt af mindre betydenhet, böra icke förbises. Så t. ex. den flera gånger å bane bragt: om inrättande af en svensk bokhandel i S:t Petersburg, der ett större antal välbergade svenskar lefva, än som motsvarar folkmängden i mer än en svensk lärshufvudstad. Så eriora vi äfven om bok depöter i Köpenhamn och Kristiania (dock uteslutande för utlemnande i fast räkning, emedan det näppeligen låter sig göra att på många platser hilla så stort lager som för utlemnande i kommission erfordras). Det skulie ej heller vara ur vägen att nägot åtgjordes för bekantgörande af Svenska böcker i. en och annan utländsk tidekrift. Ätven enskilda rortimentsbokhandlare kunna, der de förgtå och nitälska för sitt kail, mycket verka för att i utlandet befordra kännedom om svensk litteratur. Hvad Gjörwell på sin tid, med färre hjelpmedel, härutinnan verkade, kan ej vara alldeles obekant för någon svensk bokhandlare och borde mana till efterföljd. Men förnämsta gagnet kunna dock bokhandlarne : skaffa, om de, hvar i sin stad, med nit och kärlek sköta sitt kall och förskaffa sig sjelfve samt till andra sprida den kärlek för och kunskap om svensk litteratur, aom man borde kunna fordra af hvarje rättsinnig svensk. Bokhandlarre kuuna i denna riktning verka vida mer, än de fleste af dem anse möjligt. Men då böra deicke, af ensidigt köpmans-intresse, undorhålla den i alla fall nog allmärna förkärleken för det utländska, utan tvärtom egna största om sorg åt den svenskalitteraturen. Och sköta de: sin sak rätt, så skola kunderna snart lära att mer och mer värdera och följa deras omdömen och anvisningar. e Til slut. må det tillåtas oss att här väc ka ett förslag, som karske skulle kunna i sin mån främja en nedsättning i pris ä tryckpapper, samt otvifvelaktigt skulle leåa till beqvämlighet och fördel Bå väl för bokförläggare och boksamlare som, specielt, för pappers-fabrikanterna. Hvarje svensk bokförläggare vet huru svårt nu stundom varit och är att, utan långt förut gjord beställning, erhålla tryck papper i det format samt af den qvalitet och i det qvantum som man önskar, och detta under det pappersfabrikanterne kanske kunna bjuda på rikt förråd af andra format. Man tvingas härigenom ofta att ej blott långt i förväg, ianan tryckning skall börja, beställa erforderligt papper. utan äfven att. tilltaga beställningen utöfver behofvet, hellre riskerande att få nägon pappers-sqvätt öfver, än att nödgas fördröja ett arbetes utgifring eller i detsamma 1å papper af ej absolut lika ntseende. Sädant bidrager i sin mån att försvåra och fördyra Bbokförläggandet. Kunde nu flertaJet af svenska boktörläggare ena sig om vissa på förhand bestämda pappersformat, t. 6x. stt stort, medsistort (ordinärt) och litet format in 8:vo, 4:0, 12:0, 16:0 0. 8. V., så skulle pappersfabrikanten alitid kunna tillverka dessa sorter i förlag, på tid som vore honom beqväm, samt boktryckare och 3) För personer, som för några och fyrtio år sedan vistades i Upsala, torde saken ännu vara i friskt minne. En man var under ransakning för tillgrepp af åtskilligt. Nu gälde att bestämma huruvida han skulle fällas till ansvar för stöld eller undslippa med sådant för snatteri. Alla effekterna värderades naturligtvis så lågt som möjligt, och det återstod endast att uppskatta en bok, som förmödligen af misstag kommit med en skzlds verk. En hökare och kämnär vägde förnumstigt boken i handen och yttrade: -ho kan la inte vara värd en plåt!Kämners-preses, dan nnder gionatnren Thrdem hoelante alalden