Aftonbladet – 7 januari 1874, sida 3

det är att befara, att striden skall utdragas längre, griper han — vanligen dock först sedan vederbörande talare har slutat — ina genom att uttala sin önskan, att debatten icka måtte ytterligare fortsättas i samma riktning. Det hör nu för tiden till de stora sällsyntbeterna, att från presidentens plats en direkt tillrättavisningfeller ett ogillande afhvad som yttrats behöfver uttalas. Sedan de årliga stortingen trädde i kraft, har det — så vidt jag för ögonblicket kommer i båg — blott skett en gång. Förunderligt är det dock, att det nästan ser ut,som om just de, som minst förstå att på ett behändigt och verksamt sätt föra den personliga polemikens tveeggade svärd, ha största lusten att handtera det. Så händer det då också vanligen, att åe icke uträtta något annat än skära sina egna fingrar blodiga. Men det bidrager naturligtvis icke att lugna den irriterade sinnesstämningen.