Aftonbladet – 7 januari 1874, sida 3

let croquetspelande sällskapet följde henne ned sina blickar, Gräsmattar var lika Jemn som en biljardskifva och ej ett vissnadt blad syntes bland blommorna, hvilka, under form af artistiskt utförda pyramider, prydde gräsmattan. Sjelfva croquetplatsen var bsalägen vid sidan af bosingshuset och rundt omkring densamma voro för de trötta spelarnes eller fskådar nes räkning, jernetolsr och soffor anordna: de. På en af dessa satt Samuel Greenwood, sy störväxt man, hvilken helt säkert i sin ungdom UDknat Frank, och njöt af sin cigarr och Times. Han sög just ej särdeles belåten ut, när Christabel kom fram och, vänligt leende, räckte honom sin hand, och han kastade på sin son en blick, hviiken var allt annat än vänlig. Åh! bur stör det till, miss Champion ? sade han. Jag visste ej af att vi skulle få se er här i afton. Nå, bevara mig väl, pappal utropade den oefterrättliga Rosa, dåu viil väl aldrig i verlden; att vi skola göra oss besvär aut tala om, hvilka som komma hit och spela croquet med 028? Kom, Christsbel, du skall bli på vår sida; Harriet och jag samt Julia Lee och du bilda värt parti; iniss Perkington, Fravk, Ciara Lee ock Patty blifva vära motständare. Röda färgen börjar — gif akt! Ack, det är ju saunt, jag har alldeler glömt att presentera er för hv2randra, flickor. Miss Perkington, miss Champion; aristokrati och plutokrati, Old Rudderford Hall och Beeches Leamington; nu har ni fullkomligt reda på hvarandra och jag hoppas ni snart blifva goda vännr. Miss Perkington bugade sig stelt. En dylik presentation var just ej i hennez smak, mej kon nrsäktade gerna sin kära