Aftonbladet – 5 januari 1874, sida 3

ning, samtalet nu tog, sög man genom den blå slöjan hurn hennes kinder antogo en allt lifligare färg. Du måste, ja, du måste bestämdt komma Christabel. Jag vill på inga vilkor emot taga ett nekande avar, och flickorna från prestgärden komma också till oss. Vi skola äta redan klockan fem, så att vi få en lång eftermiddag, och klockan sex börja vi apela croquet; kanske kunna vi sedan kinna dansa tt par valser innan supta. Christabels ögon strålade vid tanken på stt få valsa, Dans var ett nöje, som hon i sin oerfarenhet ansåg som den högsta af all jordisk sällhet, Mången sommarafton bru kade hon helt solo valsa på den fina, mjuka gräsplan, som sträckte sig framför bygg ningen, under det hon sakta gnolade på en af Alberts långdragna melodier. Jag skulle verkligen bra gerna vilja komma, sade hon tveksamt, men jag vet inte om påppa... Pappa! prat! utropade miss Greenwood. hvilken hade något för ajellständiga och vanvördiga begrepp-angående den faderliga myndigheten. Jag skulle vilja se den, som kande hindra mig att utföra ett en gång fattadt beslut. Liksom ditt lif ej skulle förflyta nog enformigt ändå, inspärrad som du är i det der öldsliga gamla Hall,, och miss Greenwood gjorde här en grimas, som skulle uttrycka allt det djupa förakt hon kände för den gamla Tädorska herregården i -jemförelse med hennes egen väl vårdade och med spegelglas försedda boning. Jag skall fråga pappa om jag får komma klockan åtta, sade OChristabel. Han äter. som du vet, klockan sju, och han tycker alltid om att ha mig hos sig under middagen. Tro ligen kan jag ej komma förr än åtta; men