Aftonbladet – 5 januari 1874, sida 3

a VER — Sammanträdet var slutadt före kl. 7. MEERISNSRANRASOERANENR SA Det norska stortinget. (Bret till Fftonbladet) RR Om mv I ett tillfälligt ärende gjorde jag i gå ett besök i den praktfulla bygnaden vi Eidsvoldsplatsen, der Norges folkvalda re presentation den 1 Februari hvarje år sam manträder, och inom hvars väggar det offentliga lifvet i detta land då månad efter må nad likasom kan känsas på pulsen. Nu va det öde och tyst i de stora salarne, endas i den föga vackra bibliotekssälen var en af tingetsskickligeeoch tillmöteskommande funk. ;Itionärer sysselsatt; för öfrigt kunde man vandra genom de långa gångarne och de mänga rummen utan att förmärka spår till menniskornas brådskande verksamhet. Bå mycket lifligare trängde sig ön inängd håg komster på mig af hvad jag hört, läst eller upplefvat, öch det är några af dessa jag vill försöka samla genom att i korta drag Ål teckna några konturer i det norska stortingets fysionomi, Bkiftande som denna är och måste vsra, då den på hvårje tid skall troget afspegla de omvexlande sinnesstämningarna, bekymren, önskningarna och förhopp ningarna i folkets sinne, bar den dock i kraft af de historiska traditionerna och nasionens natärbundna själsvilkor, en förblifvande karakter, som än kan träda mer, än mindre tydligt fram, men hvilken aldrig förnekar big sjelf eller alldeles utplånar. Dock — jag vill skynda ätt reservera mig mot, att man skulle vänts att finna ett försök till en Biatorisk-psykologisk karakteristik af vår mationslrapresentatios: det är, Bibom lag nämnde, endast tiågra drag af hennes yttre fyslönomi, jag vill försöka återgifva, och till en början vill jag derför bedja läsaren följäå mig på en liten vandring omkring i den stätliga bygnad, hvarl vinu befinna oss, Redan nu är partiet Omkring atortingsbygnaden om sömimaren det titan jemförelse vackraste i hela Kristiania stad; Här är öppet och friit; den kuperade terrängen akänter omvexling i konturerna, och den rika vexetationen äl gamla tjockstammiga löfträd och nyplanteringar om hvarandra å Kiavoldsplatson, i Smdentlunden och i parken bildar en vacker medelpunkt, omkriög hYilkön slottet, universitetet öck stortingsbygnaden samla sig, det förstnämda mer isoleradt för sig sjelf uppe på den höga slottsbacken, de senare längre ned och förenade gercm än raä af ståtliga Privatbygnader. Till nästa år skall detta parti ega en ny prydnad; mellan träden här är det, som den kolossala, af BrynJjulf Bergalien modellerade eqvesterstatyn af Carl Joban skall resas — om man klott kan få majeståtet anbragt pe ett sätt, som icke kränker någon af etikettens lagar vid det pinsamma alternativ, som uppstår derigenom, att han pödvändigt måste vända ryggen antingen åt kontingaborgen ellet åt folkröpfösentationens boatad eller också måste taga af sig hatten mötiogen för den ena eller för del anörg är dessa båda srephöjentativas byggnader. I närheten häraf är det också som man har tänkt resa aflidna Schweigsards stod, och. rundt om kring på alla håll rödjes, planeras och bygges med en itter; söln öl Hågra få år ät ven skola ha omskapat hela det angränsan28 partiet ofvanför stadens vestra amn — Piperviken — från det rföfvärenäste, det änet för icke lång tid sedan var, till en af de amakfullaste och mest moderna delar afden norska hufvudstaden. Redan nu kan man tryggt inbjuda vännerna af vackra utsigter att stiga fram till ett af stortiogssalens breda fönster och låta blicken glida öfver dsfrodiga parkanläggnin: garne rätt inude? på ömsesilor omgifna af en ram af elegants husrader och midt framför hegränsade afkungaboningens väldiga mur: mönsor, under det att fjordens blanka spegel skymtar fram mellan: holmarne längst till venster, och det bela tecknar sig på en bakgrund af skogbevuxna, mörka bergåsar. Vi så emsllortid icke fördjupa oss i ute sigten och för den glömma, att det ja egentligen var stortingsts hus och hem, vårt be-l. sök här uppe i dag gällde. Här inne fin-! nes tillräckligt mycket, som kan fängsla in tresset i synnerhet för den, hvars minnej: räcker pågra decennier tillbaka i tiden och: som kan anställa en jemförelse mellan del. märga praktfalla, beqvämt inredda salar,: i hvilka det norska-stortinget nn har sitt! hom, och de anspråkalösa små rum i den ji: gamla byggnaden i qvarteret melian Prind-i sens Gade, Drorningens Gade och Toldbod-: gaden, der det förste storuinget der 7 Okt.l: 1814 sammauträdde, och hvarest represen-: banterne sista gången samlades den 4 Febr.li1 1866. Nu råder ödslighet och tystnad i de!i gamla salarne — eller kanske det är rikti-: vare att begagna ett mer. blygsamt namn s ;ch säga rummen — der den för allmänhe-!( jen bestämda läktaren kanske kunde rymma i på sin höjd omkring 50 personer, och hvar-1 st det traditionella talet om stortingsbän-!i ken äpnu kunde användas i bokstaflig mew 8 8 g d f älad dre ling om en rad af platser, som voro allt naat än beqväma och angenäma. Hura jelt annorlunda nu deremot! Bänkarne — jen berömda Listerbänken icke undantajen — äro förvandlade till en rad sf länd: tolar. hvilkas mjukhet nog redan har freKENT EO SENS ANNETTE EEE AVESTA