Aftonbladet – 3 januari 1874, sida 2

Denna händelse ställer helt och hållet jnkapgan tvenne andra, hvilka dock hvar för sig under det förflutna året väckt verldens upp: märksamhet och gifvit anledning till mångfaldiga kommentarier och betraktelser, nemligen Napoleons den 9 Januari inträffade död och Bazaines domfällande den 10 December. Det öde, som drabbade dessa båda imperialismens förnämsta män, bör utgöra ett allvarligt memento för dem, hvilka nu utan aktning för folkviljan och folklynnet söka länka Frankrikes öde efter sina lidelsers sjelfviska ingifvelser. I Preussen och hela Tyskland för öfrigt koncentrerade sig under det förflutna året intresset kring den kamp, hvilken med obeveklig konseqvens och skoningslös energi af Bismarck fördes mot den katolska kyr: kan och hennes anspråk, att statens intres sen skola underordnas kyrkans samt att presterna i främsta rummet äro skyldiga att uppfylla sin pligt mot den andlige suveränen i Rom och först i det andra mot sin verldslige berrskare och fäderneslandet. De åtgärder, som blifvit vidtagna för att omintetgöra den romerska curians begär att inblanda sig i statens angelägenheter och för att söka förlama konseqvenserna af ofelbarhetsförklaringen, äro genomgripande. Genom de så kallade kyrkliga lagarne, som i början af förlidet är antogos af den preussiska landtdagen, har i sjelfva verket staten trädt i ett förhållande af absolut supremati till kyrkan och gjort henne och hennes tjenare till sina lydige underdånige äfven i rent andliga saker. Enligt dessa lagar måste hvarje religionslärare i Preussen ha genomgått nägon af statens skolor och sedan något af statens universitet. Under vistelsen vid uni versitetet får han icke bo i något prestseminariom eller i något ordenskollegium och han måste bevista universitetets föreläsningar, om de ingifva honom än så mycken afsky och motvilja. Han måste inför statens delegerade undergå en pröfning i vetenskapliga och litterära ämnen, innan han får tjenstgöra som prest och måste hafva ett af staten utfärdadt officielt intyg, att han undergått en dylik pröfning. Men äfven om han erhållit ett sådant intyg, kan han icke utan statens samtycke få mottaga ett presterligt embete, och han kan icke förfly:tas eller erhålla befordran utan statens bifail. Staten kan sålunda vägra att gifva en prest ett högre embete på grund deraf, att han lär hvad som är stridande mot statens intresse, och han kan för ett dylikt förfarande när som helst ställas izför verlidelig domstol, hvilken eger att döma honom. Det är dessa lagar, som uvder det föregåendes året blifvit med den största stränghet tillämpade af den preussiska regeringen icke blott mot undererdnade katolska prester utan äfven mot kyrkans dignitärer, och hvilka ledt till det sällsynta skådespelet af biskopar sittande på de anklagades bänk, tilltalade för embetsförseelser och dömda till böter, hvilka exe kutivt uttagits. Om man också måste erkänna, att den romerska kyrkans begär att underordna staten under sina intressen, att kontrollera hans görande och låtande genom sina tjenare och att i påfven skapa en su verän, hvilken den andlige framför allt är skyldig lydnad, tro och lofven, då han på något sätt råkar i konflikt med staten, utan tvifvel fordrar extraordinära ätgärder å statens sida till värnande af dess intressen och ändamål; så måste å andra sidan medgifvas, att dessa lagar kränka grundsatsen om en fri kyrka i en fri stat och att de kuana, om vinden en gårg skulle vända sig, lika väl tillämpas i för trosoch samvetsfriheten fiendtlig riktning. Den princip, hvarpå dessa lagar hvila, är sålunda i sjelfva verket ganska farlig, om man också icke kan annat än önska Bismarck framgång i hans kamp mot den ljus skygga fribetsfientliga curian och hennes anhang af iden djupaste obskurantism uppfostrade prester. Klerikalerne inom representatiopen bafva emellertid sökt parera regeringens salag så godt de kunnat och hafva satt sig i spetsen för åtskilliga reformer, till hvilka det varit regeringens pligt att taga initiativet, såsom för införandet af fri rösträtt. för stiftandet af en fri presslag 0. 8. Vv. Regeringens af deputeradeksmwaren antagna förslag om införande atobliga toriskt civiläktezskap, äfven det naturligtvis syftande att träffs den katolska kyrkan midt i hjertat, hafva deremot icke kl-rikalerne inom deputeradekammaren, den så kallade centern, kunnat förmå sig att biträda. Med undantag af denna konflikt mellan stat och kyrka har tcke det offentliga lifvet il. Preussen och Tyskland företett något af ett. mniverselt intresse. Ty af sådan beskaffen . et torde väl knsppast Victor Emaausls besök den preussiska hufvudstaden förliden soranar eller aftäckandet af det stora, men smakösa segermonumentet på Königplatz i Berlin å anses vara. N i Österrike har under det förflutna året som ranligt laborerat med sin författning och ina dåliga finanser, utan att ha kommit till tt gynnsamt resultat i nägotdera hänseenlet. Den storartade expositionen i Wien örfelade till en stor del sin åsyftade veran genom den finansiella kris, som kort fter dess öppnande utbröt i Donaustaden ch gaf anledning till en mängd katastroer af den mest sorgliga och upprörande rt. Kejsarens nyligen firade tjugufemåriga egeringsjubileum vitnade genom folkets jertliga deltagande deruti om den sympati, om det Habsburgska huset åtnjuter i de sterrikiska staterna. Det offentliga lifvet i England har under r 1873 framflutit stilla och lugnt, om man ndantager de sociala attacker, som der och var besvärat öriket, men hvilkas kroniska arakter dock gjort, att man fäst mindre ppmärksamhet vid desamma, än de måända förtjenat. För öfrigt är gamla Engmnds konstitution helt säkert af så seg och epröfvad natnr. att det nog skall stå ut —— . Å;—— H 2 2 X 2 2 I Ott fe dd MA mm ——— LOV I med dim datta alhvin: bhanhända hada Lann Ig