Aftonbladet – 3 januari 1874, sida 2

och stirrade förvånad på honom med sina stora blå ögon — juveler! Med undantag af ett hvitt korallhalsband och ett bjertformigt lås af guld, hvari en lock af hennes mors hår låg, hade den unga flickan aldrig i sitt lif egt några nipper. Ja, barn, verkliga juveler. Stå stilla här ett ögonblick, skall jag visa dig något riktigt vackert. Vid ena ändan af den salong, hvari de befueno sig, fanns en dörr, som ledde till biblioteket, det dystra rum, hvarest Anthony Champion tillbringade sina dagar, och hvilket högst sällan fick beträdas af den oför trutna huspigan. Det var ett mörkt gam: maldags rum, med hyllor från golf till tak, öfverlastade med dammiga böcker — ja, böcker funnos der öfverallt; stora högar deraf lågo på golfvet, på spiselkransen, i de tre dju pa fönsternischerna och emellan de två ofantligt stora väggfasta ekkistor, som stodo på pelarne mellan fönstren. Anthony lemnade sin dotter qvar i salongen och gick in i biblioteket. Han låste upp en af de väggfasta kistorna samt framtog derur ett gammalt skinnbeklädt skrin, hvilket fordom hade varit karmosinrödt. Detta skrin bar han med sig in till Christabel och det var ännu så ljust i rummet, att hon kunde urskilja de förgyllda, men nästan utplånade, initialerna C. C., hvilka voro graverade på locket. Har detta varit min mors? frågade Christabel, under det hon med synbart intresse betraktade dessa två bokstäfver. Nej mitt barn! Detta juvelskrin har till hört en gammal slägting, Coraline Champion, moder till den olyckliga yngling. som kom i gräl på ett dryckesgille och i följd leraf dödades. Då hans far, Angas Ohamvion, för alltid lemnade Rudderford, tog han