Aftonbladet – 2 januari 1874, sida 2

fordna skick. Men en ny sorg drabbade åter slägtens bufvndman. Han gifte sig sig med den qvirna han älskade, en ung vacker och högättad men fattig flicka, hvil ken han hemförde till Hall med bjertat fullt af ljusa framtidsplaner. Något mer än et år förde han ett lif, fullt af huslig sällbet. då — två månader efter en liten flickas fö delse — han en dag upptäckte en ovanlig rodnad på sin usga hustrus kind och der nästa fann henne angripen af en våldsam tyfusfeber. Inom en vecka var allt förbi och han stod der allena med sitt förkros sade hjerta och företenad af sorg. Det dröjde länge innan hans barns smekningar kunde framkalla den minsta skymt af leende ötver hans dystra drag. Han tycktes i ett nu blifvit en gammal man, I motsats till sin föregårgare vände ban ej ryggen till skå deplatsen för eitt lidarde, men förde der ett ensligt lif, begrafven bland sina böcker. Han hade ärft sin fars håg för studier, och efter stt Jångt år, fullt af saknad, sorg och hopptöshet, började han finna ett slags kylig tröst bland sina folianter, i hvilka han så fö: djupade sig att större delen af hans gran nar började skeka hufvudet derkt. För en sådan man kurde sällskapeslifvet naturligtvis ej hafva nägotlockande. Hade han också egt en Rotbschilds förmögenhet skulle detta ej ändrat bans lefnasvanor. 1 så fall hade möjligen en masa tjenare ätif och åruckit på hans bekostnad och stora summor af hans inkomster utbetalats för er dyrbar möblering; men hans personliga ut gifter hade ej blifvit större och bans sät! att lefva ej sorglösare. Det var af eget val han förde ett dylikt Jif. I följd af hansat södring från verlden och det ständiga rut vandet öfver sin sorg, hade hans sinne blif. vit till den grad ensisigt, att han knappt