Aftonbladet – 2 januari 1874, sida 2

STOCKHULM den 2 Jan. iDet Ersskifte, som vi nyligen upplett, inebär, såsom alla dylika, en maning till al-l arliga betraktelser. Det borgerliga åretl: r visserligen icke en så bestämdt afslutad tidymd, att man genast efter dess utgång kan ara färdig att beräkna resultaten af den erksamhet, som derunder blifvit utvecklad, ch att fålla den historiska dömen deröfver. värtom hafva vi väl, litet hvar i sin stad, det stora som det lilla, i dag åter upptait vårt arbete, der vi på det gamla ärets ista dag släppte det. Ty detena året utgör n omedelbar fortsättning af det andra, likom det frö, som utsäddes under den ena östen bringas till mognad genom en kom: -ande vårs och sommars regn och solsken. fen just derför gifver en återblick på det örflutna Året den enda måttstocken för hvad i hafva att vänta af det kommande, för så idt detta af menniskotanke kan mätas. En ed har derför utbildat sig att i det otfentiga, liksom hvar man bör göra med sitt nskilda lit, gå till doms med det förgånga året. Fn dyllk återblick kan naturligen ndast omfatta de allmännaste dragen i det örflutna årets fysiognomi, och då vi nu gå tt verkstä!la en sådar, bewakta vi först ärt eget land och den utveckling på olika mråden, som derinom under det flydda äret gt rum, och derefter de vigtigaste bändeler i andra länder, hvilka tillhöra dess hitoria, I sakens natur ligger ock att en ådan öfversigt icke kan innehålia någoning nytt, utan ytterst måste blifva ett upp: epande af saker, som under året ådragit ig litet hvars uppmärksamhet och deltasande. Dess betydelse ligger dock deri att nan ou: söker i en blick sammanfatta före :eeleer, som förvt betraktats hvar för sig itan sammanhang med hvarandra. År 1873 har, liksom sina närmaste föregångare, genom en god skörd i rikt mätt !öaat odlarenr mrda; och åå äkerbruket till dea grad är Sveriges moderaäring, att en lycklig eller felslagen skörd återvörkar på alla andra näringar. bör hvar och en känna sig manad ti!l tacksamhet och glädje öfver den välsignelse, som ånyo utgjutits öfver vårt land. Ealigt en oppgift (i-sDen svenska almanachan för 1874), som vi hafva all anledning att äntaga för riktig, kallas 1873 års skörd för dsa rikaste som sannolikt någonsino blifvit iebergad från våra tegar, och, då enligt en af statistiska cen sralbyrån uppgjord beräkning värdet af en medelgod skörd anslås till 300 millioner rår, vorde detta Belopp kanna antaga vars det minsta, hvatmed den sista skörden riktat vårt land. En lifligare företsgsanthet på alla öfriga näringsområden har heller aldrig varit epord och, om äfven konjunkturerna för jeratillvsrkningan ej mer äro så goda som under 1872 och början af 1873 är dock förändringen ingalanda sä betydande, att den kan anses höta likarne af detnå vigtiga näriogsgren med nägra direkta förluster. Träaffärerva Åter gynnas fortfarande af de bästa konjunkturer och tillskyada landet en ator vinst; men den tillfredsställelse, detta förlitilandå år ögvadt att framkalla, är dock ej fullt oblandad, ty mel den män ger sig froktan att den ögonblicktiga vinsten kan vara köpt på framtidens bekostnad. Årets riksdag vidtog wvissorligen. några lagstift älögsåtgärder till betryggande al skogåns framtida bestånd inom de nordliga länens lappmarker, men en för framtidens. beho! tryggande hushållning med skogen äfven på aadra orter torde göra ytterligs lagbestäm melser i denna riktning nödiga. Boskapa skötseln bedrifves nu mer vida rationellare än förr, och w:försela af nötkreatur utvikzal en förhöjring af mer än 50 proc. mot 1872 Äfven exporten af kött och fläsk hafva till: tagit i betydlig po Biand öfriga närin gar visa tändsticksoch papperstillverknin garna ett för hvarje är stigande belopp. Taförseln, som i allmänhet kan anses vara er ganska säker mätare af välständet, har un der året varit betydligt större än förat särdeles at kaff och socker, och, trots våra i allmänbet låga tu!lsatser, har äfven tull uppbörden för vissa månader visat högre siffror än nägomsin förr. Samtidigt härmed hbatva statens jernvägaz lexunat en månadt lig inkomst af nära en million rdr. hvilket allt torde få anses vitna om en ganska storartad materiel utveckling. När man ihågkommer att först 1856 öpprades den första del af en svensk jernväg, avlagd för att befaras med lokomotiv, och dermed jam för den ttvidgnisg, jeravägstrafiken dels för närvarande eger, delz inom föv År äl ämnad att ytterligare erhålla, är detta ett bättre bevis än nägot annat för landsts ma teriella framåtskridande på sista tiden. Vid slutet af 1872 egde Sverige mer än 16( mi! jernväg, öppnade för trafik, af hvilka 108 tillhörde statsbanorna. Under förlidet är öppnades: af norra stambanan stycket från Upsala till Krylbo och af östra delen Linköping—Mjölby. hvarjemte delen Mjöl by—Boxholm anses fulit färdig, At enskilda banor och bandelar hafva under året bland andra följande öppnats för trafik: Halzberg —Motala; Frövi—Ludvika; Nässjö —Ekej2: och Hjo—Stenstorp. Sveriges jernvägar vid detta ärs slut hade en sammanräknad längd af 220 mil. Dessutom hafva under det för flutna året uppgjorts projekt till en mängd enskilda jernvägar, af hvilka dock åtskilliga tvifvelsutan stanna vid blotta projekter. Bland dem åter, hvilka med temlig sanno likhet kunna förutses komma till stånd. torde sträckningen Oxelösund — Nyköpieg—Flen—