Aftonbladet – 31 december 1874, sida 3

höll var fru Märtha och såg upp i hennes ansigtö. Jag har inte sagt moder gedan tio år tillbaka, sade Ketty. Min mor! kan ni tänka, att ofrid skulle kunn uppstå mellan er och mig efter ni vill lemna 088 ? Fru Martha förblef tyst en stund. Icke ofrid, Ketty — det förbjude Gud! svarade bon slutligen; men jag är hastig Hin lynnet och har lätt att gäga ett häftigt ordf Aldrig till mig, sade hennes unga soöhustru — nej, inte till mig! Och Hunt ley blir en ensam man, om hans mor lemnar Norlaw, ty — dit du går, dit vill jag ock gå; der du blifver, der blifver jag ock. Moder, säg mig, är det Patrick eller är det stackars Huntley, som skall ega dig och mig hos sig ?Fru Martha svarade icke ett ord. Hon lät Ketty med ömt våld sätta ned henne i länstolen, der hon sjelf velat att sonhustrun skulle taga plats, lade derefter handen öfver ögonen och grät. Besynnerligt nog tänkte hon icke denna stund på Ketty och sin förändrade plats; hon tänkte på honom, som sof i grafven der borta bland Dryburghse sköna ruiner och på alla de år, som hade gjort detta hem så heligt och kärt för henne. Det andra bröllopet firades snart derefter och med vida större ståt och högtidlighet, till ej ringa fägnad för fra Marthas stolta sinne. Äfven Joanna och moster Sally sjelf öfvertalades att vara med på den glada festen och bevitna Desires och Cosmos vigsel i Kirkbrides kyrka. Ja. det påstås att Joanna Hantley, som vurmar litet i den vetenskapliga vägen och har ett litet kemiskt laboratorinm, der hon bränner fingrarne på sina elever — att hon, säga vi, var den som i en askhög fann nägra ämnen, hvilka för