Aftonbladet – 30 december 1874, sida 3

m iom vi ej vilja bli moddöckor, som smycka 088 med likasodt hvilka lånade fjädrar. I Derför te vi undersöka, hver vär natiode ) Bella tradition, vär historiska, naturliga ut p. j veckling inom konstindustrien ligger och et hvilken väg den anvisar 088 — ty här är chdenp sak, som vi kunna göra bättre än andra vy och deri ingen kan öfverbjuda oss. I Och vidare: vi yttrade nyss, att nationerna låga hos hvarandra, utsöka det bästa andra nationer era och tillegna sig det genom att ackomodera det med sina egna be-)hof. Vi behöfva ej endast vara låntagare: mänga tecken af intresse utifrån för vår nationella industri göra det troligt, att vi äfven kunna drifva det till att blifva låne gifvare,om vin. b. sjelfvarätt taga vara på och I utarbeta det, som är värt bästa. Såväl den inländska konkurrensen med importerade sa.ker som den mera aflägsna, men derför ingaI lunda -omöjliga framtidstanken, att kunna äfven utom landets gränser vinna en marknad för vår konstindustri bör uppmana oss att undersöka, hvar nationens egendomliga i styrka ligger. Genom att imitera Paris vinna vi ingen marknad, hvarken hemma eller ute; ty parisiska saker göra pariserna båda billigare och bättre — vi måste gå något mera på I I djupet. Betraktom Denmark och det erkännande aj dess konstindustri redan åtnjuter i Europa. il Det har gått denna väg: inåt måste äfven 2 I vi gå emot vårt eget väsende. Icke samma ll väg som Danmark och dock samma väg. -) Vi skola ej lära af danskarne att gå danskarnes väg, utan att gå som de vår egen I väg. Danmark har haft sin Thorvaldsen, och derigenom har dess industri kommit att antaga denna ädla, anvtikiserande riktning, I som vi hos danskarre fröjda oss åt. Det är icke och kan icke vara vär väg. Vi ha ingen Thorvaldzgen bakom oss, men vi ha åter hvad Danmark längt ifrön har i samma grad: vi ha en stor inhemsk forntid I bakom oss med ädla och vackra former, son äro vår tillhörighet: der ligger vår bana så I klart tecknad, att icke ett barn kan gå vilse. Låt den konstnärliga sidan t. ex, af vår keramik så vackert som Gustafsbergsparia-. net gjort upptaga Sergells och Qvarnetröms : verk, lät Rörstrand fortsätta att visa oss! sia egendomliga vackra traditionella rococol: — de öfriga med våra behof och vårt in-: hemska materiel, mera sammanhängande l: brancher af vär konstindustri ha icke min-; enom att vara nationel blir man kosmopolit i ordets sanna mening. Det är tgendomligt för vår originella svenska inhemska industri, och det är batingadt af vår historiska utveckling, att den, ursprungligen tillfredsställande äfven de högsta klassernas i fordna dagar mycket enklare behaf efterband sjunkit ned till att blij: en industri för bonden, under det de lättare kommunikationerna med utlandet redan för ! århundraden sedan ha låtit ntländska mönt ster uttränga våra egna i de högre kret-l sarne, På detta sätt har mer än en fordom blomstrande insdustrigren säkert gått för all tid förwrad, under det, som vi skola se, dock vissa brancher ännu florera. I samband härmed står det faktum, att Norden aldiig har gått i spetsen för någon egendomlig stilriktning, men väl har utbildat ganska egendomliga sidoriktningar inom de bestäende tidestilarne: så är ju t. ex. det vi i dagligt tal kalla nordisk still strängt taget: romansk stil, tillämpad på och omgestaltad af nordiska kulturbehof, och det gör icke vär stilriktning ett hår mera autochton, om det skulle kunna påvisas, att ett enskildt ornament inom denna stil är af äldre datum än den romanska eller om detta ornament, den s. k. ormslingan, till och med skulle vara uppväxt ur vär egen jordmån, ty ett ornament gör ingen still lika litet som en svala gör sommar. Det mesta vi härvidlag öiverensstämmande med sanniogen kunna påsti, är, att detta ornament, användt på dena romanska stilens grundformer gifvi: åt denna stils nordiska alster en del af dess egendumliga karakter, som till en viss grad berättigar uttrycket nordisk stil, när vi fosthälla densamma som gren af dena romanska (och delvis götiska). Emellertid har äfven renaissancen — fast mindre märkbart, antagit vissa egendomliga omformnincar, i det den nalkats norden, men det gäller såväl om medeltidsstilarnes som om renaissancens ombildning hos oss, att en verklig nationel ombildning endast då blifvit verksam för senare tider, när indusirien steg ned från samhällets höjder och kom i beröring med sjelfva folket. På herregärdarze kunna vi söka intressanta skåp i tysk och fransk renaissance, sillveroch guldarbeten eller keramiska saker, som piminna om en Wenzel Jamnitzer och en B nveuuto, om keramiken i Holland och Iclien, de nationelt ombildade, med vår B cen knitnr införlifvade medeltidsoch reD :issanceformerna, de ur hvilka vi skola p nyttföda värt konstbandtverk, gömma sig i bondens stuga. Det gäller såluvda först och främst att afgöra på hvilka gebiet ä ena sidan värt lands material, å andra sidan dess behotl; tillåta och foråra en nationel konstindustri; so ty stil är formbehandlingers enhet med ma lifr terialet och ändamålet. Hvilka bland landets material som tillåta atbildandet af en dylik, är ej svårt att säga: det är först jernet, som ju hos oss är af en så utmärkt beskaffenhet, att vi kunna göra ataf det, snart sagdt. hvad vi vilja och önska, och der det alltså endast gäller att ilja och önska en smula skönhet in i vär pe jernindustri. Deraäst är det träet, som så: 1178 väl i landtliga busbyggnader som möbel. je handtverk och ornamentik kan finna en rik 74 mvändsivg. Slatiigen är det nien af våra är, som tillåter ett textwlarbete af ganska stor utsträckning, och som förädladt i af.lke seende på mönster och teknik oanska väl! ky 2 vd FL RR O AN: OL br AA Vg Ft Jr fr an ESO