Aftonbladet – 27 december 1873, sida 2

reorganisationslagens genomförande; och Chesnelong fäste uppmärksamheten på, att as, om de ö 0-1 a den förebråelse, som under kejsardömet riktades mot lagstiftande kåren, att den ieke ville bevilja regeringen de erforderliga medlen till landets försvar. För materielens förnyande och bringande i ett ordentligt skick behöfdes 1380 millioner francs. Hertigen uppmanade regeringen att redan nu framlägga krigsbudgeten för är 1875 och låta den behandlas såväl af armöutskottet sem finansutskottet. Handelsministern yttrade på finansministerns vägnar. att det framför allt vore nödvändigt att ordna finanserna och åvägabringa en jemvigt melian inkomst och utgifter, Vid företagen omröstning afgjordes frågan, sksom bekant, ad en svag majoritet efter regeringens önskan. Nordd. Allg Zeit. uppgifver, att romerska curian förbjadit andlige att blifva deputerade, hvarför de preussiska katolska biskoparne icke skola uppträda som kandidater vid valen, så mycket mera som de genom att taga del i riksdagens lagstiftningsarbete skullo erkänna statens rätt att stifta kyrkliga lagar. Biskopen af Ermeland har i en skrifvelse till kultusministern Falck yttråt följande: Då ers excel lens uppmanar mig att göra mina fordringar gällande inför domstolen (d. v. s. högsta domstolen för kyrkliga angelägenheter), beror det på en missuppfattning af vår tro och våra religiösa känslor. Om jag erkände en sådan domstol, skulle det vara föräderi mot vår kyrka; ingen romersk katolsk kristen kan söka hjelp hos denna domstol. Äfven om vi skulle lida derigenom och utbärda alla dv i lagarse bestämda straffen, skulle vi finna os3 deri och med tålamod beträda den väg, som de tre första århundradenas kristna halva anvisat oss, då de för att blifva sin öfvertygelse trogna kämpade mot det hedniakt-romerska kejsardömets lagar. Och i allt sätta vi vär förtröstan till Gud. Do katolska preussiska biskoparne hafva nu för öfrigt i sin strid mot staten erhållit bistånd al de sydtyska biskoparne, bland hvilka erkebiskopen af Miiachen i anledning af de standade riksdagsvalen utfärdat ett herda bret hvari det heter: Hvarje rikes väl ständ och lycka bero af dess lagars större der mindre förträfflighet. Hviiket inflytaade lagstiftningen förmår utöfva i tyska riket, hafva vi föronummit i Baiern, och i detta hänseende spelar tyska riksdagen den vigtigaste rollen. Då en och hvar, hvilken äderneslandets sanna väl ligger om hjertat, således måste önska, att hela tyska nationen med alla sina mångfaldiga och berättigade intressen må vara representerad i riksdagen, så böra i synnerhet katolikerna önska, att deras äsigter på lämpligt sätt skola kunna framställas i den med hela rikets lagstitningsmakt utrustade församlivgen. För tre år sedan, då för första gången val skulle hällas till tyska riksdagen, sade man väl, att inga öfverliggningar skulle hällas eller beslut fattas om religiösa eller kyrkliga frågor. Men vi känna alla, att saken utfallit helt annorlunda. Det bören I dock veta, att den katolska kyrkans frihet, dess heliga inratt ningars frihet, friheten att utöfrva sin välsignelsebringande verksamhet och genomföra sin stora uppgift nu sväfvar i den största fara. Ett mäktigt och kraftfullt parti står gentemot kyrkan och hotar att beröfva henne den jorämän och den lult, hvari hon kan växa till och bära frukt, Om katolikerna icke i tillräckligt stort antal blifva representerado i tyska riksdagen, ligger skulden hos dem, som utan giltig orsak afhälla sig från att rösta. I den italienska deputeradekammaren har krigeminizterens budget äfven denna gäng gilvit anledning till slitningar mellan kammaren och regeringen. I jemtörelse med franska nationalförsamlingen förefanns den skilnaden, attden italionske krigsministern hade finanskomit6n emot sig. Denna hade frambållit, att utgifterna för förplägningen af armån, hvars effektiva styrka enligt reorganisationen skall betydligt höjas nästa år, voro satta för lågt, och att till följd deraf åter ett deficit skall uppstå i den definitiva budgeten. Under förhandlingarne, som afslötos den 15, förnekad Minghetti emellertid, att regeringen begärt ett mindre anslag, än som fordrades för att hålla armen på den fot, som lagen om desa reorganisation fordrade; i yttersta nidfall ville emellertid regeringen använda samma medel, som man använde i alla stater, nemligen att hemsända manskapet ett par veckor före den bestämda tiden. På detta sitt fistadkoms enighet mellan finansutskottet, kammaren och ministåren, och krigsministerens budget, som uppgår till 202 mill franca, antogs. Det schweiziska förbundsrådet har i en not af den 12 dennes, såsom vi redan omnämnt, underrättat den pbflige nuntius i Schweiz, monsignore Agnozzi, att, den diplomatiska förbindelsea mellan den påfliga stolen och edsförbundet är upphäfd. Denna not lyder hufvudsakligen sålnuda: Förbundsrädet har genom sitt sändebud hos konungen af Italien erhållit sig tillsändt ett dokument med titel: Epistola encyclica, som Hans Helighet påfven Pius IX den 21 sistl. November utfärdat till den katolska kyrkans patriarker, primater, erkebiskopar och biskopar. Om detta dokument inskränkt sig till att förkunna påfvens resolutioner angäende frågor rörande kyrkoläran, så skulle förbundsrådet icke hafva befattat sig med detsamma, Det har, hittills alltid respekterat trosfriheten i de olika provingerna och vill alltid göra det, men denna encyclika inzehåller direkta anklagelser mot lagligt konstituerade schweiziska myndigheter och mot vissa Åtgärder, som dessa myndigheter ba vidtagit. Den säger, att dessa myndigheter hafva kränkt den offehtliga tron och genora att utvisa en prest från detschweiziska ormrådet begått en skändlig och vanärande handing. 4