Aftonbladet – 27 december 1873, sida 2

är hänförd, öfversäll — kan ni undra derpå? Jag har into sett min hustra på tio år! Och skulle väl ännu längre funnit er vid denna pröfning om det inta varit för pengarna, sade fru Martha. Bevara mig! hur kan en qvinna vid sundt förstånd vilja ha en sådan till man som ni? Till all lycka bröt fru Martha dosna stand så ovanligt starkt på skotska, att frans mannen, för hvilken hennes yttrande icke torde varit öfversig behagligt, endast till hälften fattade det. Han förstod blott att det innebar en anmärkning och log och visade sina hvita tänder till tecken af sin beundran för den fisadskap, som han förmo: dade gaf sig tillkänna i mrs Livingstones ord. Jag går till mitt slott, mitt chateau, mitt stora gode, sade han, der jag skall få det nöjet att betala er gästfrihet. Jag skall bli en god värd. Pierrot-af Melmar skall göra sig känd öfver hola landet; — det är inte ofta rom edra stela och tråkiga sam qväm friskas pp genom ankomsten sf en belefvad man från mitt fädernesland. Men jag är alltför otållg att dröja här längre än hvad artigheten bjuder. Jag har äran önska ex god morgon. Jag gör till min Marie. Sedan han yttrat. detta, gick han medi svassande steg vidare med kappan hängande på axlarna, — ett draperi som i sommar. värmen var mera pittoreskt än angenämt. Fru Martha såg efter honom; ett stort medlidande fattade henne och hon tryckte bårdt sonens arm. Jag har sjelf aldrig kunnat lida främ: lingars närvaro under de bekymmer som jag haft;, utbrast hon slutligen, men denna qvinna är into lik :mig, Hon är van att stödja sig vid andra; — hvad kan hon då göra med den stackars sjuka dottern på sin ena sida och denne äfventyrare på den andra? Hurtley, käre son, hon är inte en vän till mig, men hon är en ensam qvinna och du är beslägtad med henne, Vänd om a