Aftonbladet – 27 december 1873, sida 2

den lilla heller? sade fra Martha och sås med svartsjuk ömhet upp i hans ansigte Fra Martha hade icke glömt Ketty Logan men i sitt innersta hjerta ansåg hon de ändå vara möjligt att Huntley kunde kasts en bevågen blick på Desir6e. Nej, ieke heller den lilla, svarade Hunt ley skrattande, ehuru hon behagar mig bäst af dem båda. Var det denna sjukliga unga dam som ni trodde vara Pierrots hu stru? Omöjligt — en så fin oah ömtålig va relse skulle aldrig kunnat gifta sig med en dylik, simpel karl. Hon är sjuk och ömtålig, det är hon visat, sade fru Martha, men mången som är klen till kroppen, kan derför låta bliatt ba ett fint sinne. Se! hvad är det som skymtar der mellan träden, svart och obe hagligt, med en vid slängkappa — der hg vi honom jula Han ser ose, sade Hnntley; låt oss möta honom och höra om han är på väg till Melmar, Det förefaller otroligt, sägar jag innu en gång, att denna fina varelse kan vara hans hustru, Fra Martha sade endast, Hm! till svar värpå, Hon kände deltagande för Marie men jar annars icks särdeles vänskapsfullt sinad för henne. Vid åsynen af fransmanten. vaknade dock genast ett starkt medidande med hans hustru. Pierrot skulle relat undvika dem om han kunnat, men iom det icke lät sig göra, kom han dem till nötes med en suffisant min, slog upp kappan och presenterade en alltför utstyrd örmiddagstoilett. Han aftog hatten med tuderad artighet och gjorde för mrs Li. ringstone en bugning, hvars like man väl cke på mången god dag hade sködat i denna el af landet. Låt mig hoppas att ni fann madame ?ierrot, min charmanta hustru, frisk och risibel? sade äfventyraren med ännu en pefnll, djup bugning, och win nådiga fru värmor och den täcka Desir66? Jag går st nu att presentera mig för dem och att mottaga deras ömma omfamningar, Jag