Aftonbladet – 22 december 1873, sida 2

blomsterkrukorna och de hvita gardinerna vid ett andra vVäningene fönstar i S:t Onen. Salongen var icke samma bordentliga rum, nu, som den tid då mrs Huntley låg på en soffa med medikamentaflarkan på bordet bredvid sig och Patrieiz läste poesi. Nu låg ickre längre en lös matta hopdragen under stolarna som man var i fara att snafra på, ieke heller hängde snedvridna öfverdrag på möblerna, men i dass ställe blänkte väggar, paneler, kärriser och möbler af förgyllningar och stora, dyrbara speglar återkastade föremålen från alla -håll..Från rummets tre fönster hade man utsigt åt parken och främstiåt.en storsgräsplan, hvilka båda voro sig Tika, som förr. Ett åf fönsterna stod öppet och rundt omkring det sträckte åig -kaprifolium oeh-spalierrosor i yppig fägring — en anordning, som den förra familjen skulle funnit högst simpel och olämplig i husets bästa rum. Framför detta öppna fönster, der de hvita draperierna sakta rörde sig förssommarvi don och rosorns böjde sig i rika kl.sar öfver hennes hufvud, satt madrme Roche och läste, Boken, som låg framför henne på bordet, hade till titel: Religiösa Meditationer, och vår en ganska nätt skrifven andaktebok, passände för :stuaden och läsarinasen, hvil: ken än sög litet idensamma och än lät blicken sväfva ut på den friska grönskan, Madame Roche var icke: synnerligt djup i något afseende; kanske låg det icke mycket allvar i hennes andakt denna stund, kanske icke höller uti den ljufva me lankoli, som bennes -ausigte uttryckte. Det vore till och med tänkbartatt hon visste stt Cosmo Livingstone.stod och betraktade en rörande liten tafla — en mor, som satt vid fönstret i sabbatens.stilla frid och bad.