Aftonbladet – 22 december 1873, sida 2

förbjuda mig att träffa dig. Men om du ej frågar derefter, hvarför akulle jag göra det?utbrast den lifliga franskan. -Gör som du vill — skaffa dig visshet! Hvarför åkulle du bry dig om lvad jag säger? Jag skall bli ensam, jag Vet det! Desbirbe sjönk åter hed på stenen-derhon suttit, gömde ansigtöt i Bänderna och grät några tårar. Cosmo var utom sig; ban drog bort hennes händer, han bevisade, han bad, han påstod som sin rätt att få tala med modren. sHvarför skulle du inte vilja erkänna mig som din trolöfvade? sade han. Desir6e, långt invan jag vågade talarmed dig om min kärlek, visste du att jag älskade dig och nu har jag ditt ord och löfte. Din morkan ej annat än erkänna det val som du har gjort. Kom med mig och säg till din mor... Hvad? frågade madame Roches dotter och -kastade en. hastig blick på honom då han höll upp. Men fin var Cosmo allvarsam. Hväd är i ditt! hjerta ? sade han häftigt. Du vänder dig bort från mig och jag kan inte läsa i ditt ansigte. Hvad är i ditt hjerta? Låt det vara lycka, låt det vara fördert för mig — jag vill veta det, tillade den utge mannen lidelsefullt. Jag mäste känna mitt öde: Desirbe upplyfte sitt hufvud och såg på Hönom, förstömed förvåning, en känsla, som snart öfvergiek till harm. Hvyad har jag gjort, att du skall tvila på mig? utbrast hon och slog ihop händerna, 1ett utbrött af naturlig häftighet. Du är otålig, du är missnöjd, du är svartsjuk, men tror du att detta skall kunna förändra mig? ; Nå, så följd mig idå till madame Roche; sade den envisa tillbedjaren.