Aftonbladet – 22 december 1873, sida 2

Adjunkten Tegnårs föreläsningar öfver språket och dess olika former. TI. I vårt förra referat öfver adjunkten Teg ners föreläsningar stannade vi, som våra läsare torde påminna sig, vid talarens betydelsefulla fråga, huru språket uppkommit. Två åsigter ha dervid uppträdt — den eva anser icke blott språkförmågan, utan också sjelfva språket (i objektiv mening) vara menskligheten medfödt, liksom syn, hörsel 0. 8. Vv. Den andra åsigten anser spräket vara en uppfinning, som menpniskan sjelf gjort. Talaren anmärkte — efter att ha granskat de båda vägar, som borde leda till insigt: den historiska, hvilken dock ej räcker långt, och eftertankens, jemförelsens — att den halft omedvetna, oreflekterade betraktelsen af lifvet drager väl de flesta af 083 öfver till den förstnämnda åsigten, som äfven hyllats af stora tänkare, såsom Les: sing, hvilken yttrat att Guds godhet är alltför stor, för att vi skulle väga tro honom om att hafva undanbölllt sina barn språkets berrliga gåfva och låtit dem, kanske under ärbundraden famlande, på egen hand söka derefter. Teologerna hafva ock sedan gammalt gerna gitvit sitt votum för: denna första mening. Man har också mot den andra motsatta åsigten gjort gällande att. om språket är en mensklig unbfnniog, mäste det ha bildats genom öfverenskom melse. Vi skulle, säger man, hafva att fö restai!a oss den egendomliga anblick: a afen hop ;eszoner, förmodligen deputeraie från land.ws skilda provinser, Hvilka ännn! i såknad af allt språk äro samlade til rädslag, om hvilket namn som bäst skall -ifvas åt hvarje föremål, som vidare hav.-ått upp: ROAOKO TEE TIP TSR PST VO HANTERAT ESSER TT TT AONENENS