Aftonbladet – 22 december 1873, sida 2

rade: afrperlor från vattenfallet ockskakade den sedan öfver hufvudet på Cosmo der han halft satt, halft :koäböjde vid hennes sida Den unge älskaren var emellertid allt för upprörd för att känna sig road af denna-lek; han fattade handen ochqvarhöll den i sin. å Jag skulle inte trott på en sådan möj: lighet, sade Cesmo. Huntley, min ädle; gode bror, för hvilken jäg tyckte mig kun: nat döl men jag kan blitursinnig då jag tänker på hvad din mor har sagt — hvad hon har för afsigt. O, himmel! om han sjelt äfven skulle tänka på dig! Nu är du oartig, Cosmo, sade Desir6e, Är jag så älskvärd som du påstår, så må ste han väl tänka på mig; men har jag sjelf då ingenting alls att säga? utbrast hon med häftighet i det hon sprang upp och stampade med sin lilla fot i marken, halft på skämt, halft i vredesmod; huru vågar du tala så om mig? Tror du att mamma kan skänka bort mig kom en ring, ett DaTakoT Tror du det gör den ringaste skilnad i mitt beslut, hvad.han tycker eller icke tycker? Ni gör mig ond, min herre! Om -dettaär. allt hvad ni har att säga mig, så gå då hellre er väg!Hvad annat kan jag väl säga? svarade Cosmo. Jag måste förskaffa mig. visshet; jag kan inte längre låta det förtgå med detta mörka moln öfver mitt hufvud. Minns au då inte hvad du sjelf berättade mig, Desir6e? — att diu mor -ämnar erbjuda dig — dig! åt min bror? Och ändå fordrar du att jag skall ha tålamod! Nej, jag gär nu fv till henne: Då är ock allt förbi! utropade Doesir6e; alla dessa glada, soliga dagar — dessa drömmar! Hon skall säga nej, nej! Hon skall säga att det får icke ske, hon skall