Aftonbladet – 10 december 1873, sida 2

Mau JIMIFSUvu UT al BOR MTV 1 VERIVNA ill krigsministern, åt han sedan dena 19 eke fått tägon underrättelse från Bazaine, jen att han sannolikt skulle draga stg till aka åt vester. Oaktadt denna depasch vijar, att Mac Mahon icke fått den Bazaineska depeschon af den 29, tyckes general Palikao ieka hafva märkt detta, ty han skrof 1 Mac Mahon: ÖOm ni lomnaår Bazaire i sticket, så utbryter en revolution i Paris, ch ni sjell skall blifva angripen af alla iondens stridskrafter. Paris skall försvara sig sjelft. Det är alldeles nödvändigt, att di förenar er med Bazaine. Om vi citera lenna depsesch, yttrar Pourcet, eå är det för utt visa, att det icke var marskalk Bazaino ullena, som bestämde Chalonsarmån att marohera till Mense. Den pression, som utöfvales på honom (Mac Makon) från Paris, måste tan tvifvel haft största andelen i hans beslut L öfverensstämmelse med detta förbehåll måste ri tillägga, att om marskalk Bazaiooisin devoech uttryckt sig bestämdare, om han sagt att an förlorat platåerna, skulle ministern icke wunnat misstaga sig om komplikationen i att sådant medielande, Ministern ekulle då sannolikt mindre ha nödgat marskalken, om cke en sådan depesch till och med förmått nonom att uppgifva sin plan. Enligt Pourset. är obestämdheten i Bazaines dopesch af len 20,i hvilken han icke säger sanningen, ör sig allena tillrägklig att göra honom ansvarig för Öhalonsarmöåns marsch. Men hvad skall man aägo, tillägger Pourcet, om marskalken, hvilken, underrättad om lenna marsch — och han var det-— höll sig stilla och icke gjorde något försök att komma OChalonsarmen till hjelp. General Pourcet talar sedan utförligare om marskalk Bazaines overksamhet ända till den 25 Aug., Jå han gaf order till afmarsch den 26. Han zommer dervid att tala om den depesch, hvilken öfverste Lewal den 23 Augusti öfverlemnade till marskalken, och i hvilken Chalonsarm6ns marsch norrut tillkänna rafs. Att öfversten misstagit sig på datum, medgitver icke general Pourcet, till marskalkens och kapten de Mornay Soults motförsäkringar kan man gentemot öfverstens bastämda försäkringar icke sätta någon tro. Han söker vidare ädagalägga, att Bazaine fi.tt depeschen af den 23 och tillägger, att man kan betrakta det som afgjordt, att mar skalken denna dag vetat att Mac Mahon marscherade till Meuse. Sålunda var det äfven säkert, att marskalken anordnat afmarschen före den 26 endast derföre att erhållit Mac Mahons depesch och icke rföra att han tagit initiativet till ett utfall. General Pourcet meddelar derefter en lång berättelse om det krigsråd, som hölls åen 26 Angusti och i hvilket beslöts, att Rhenarm6n skplle stanna utanför Metz, ochi pästår, att generalerne fattat detta beslut endast derföre, att man för dem framstält Moetz ställning sämre än hon var, icke sagt dem sanningen angående ammunitionsförrådet, icke meddelat dem hvad som tilldrog sig derutanför och framför allt för dem dolt den depesch Bazaine mottagit den 23. Hvem kan betvifla, menar Pourcet, att generalerne, om de haft kännedom om den: samma, enhälligt skulle ha fordrat att få marschera den arm6 till mötes, hvilken kom till deras hjelp Han yttrar vidare, att raarskalken denna dag kanske förlorade det enda tillfället att med sin arm6 komma från Metz och tndvika den sedermera inträffande fraktansvärda katastrofen. Dereftter kommer han till den depesch, som den bekante Hulme den 29 bragte till Mac Mahon i Ranucourt. Hr marskalk Mac Mahon, fortfor regeringskommissarien, kan icke eriöra sig att ha mottagit denna depe och denna glömska förklarar sig lä nom de senaste omsorger, hvilka armön orsakade marskalken dena 29, då man nal kades fienden och då de olycksbringande konseqvenserna af krigsministerns plan vi zade sig. Marskalk Bazaine har, som be kant är, påstått, att denna depesch icke härrörde från honom. Men regeringskommissarien låter icke detta gälla, emedan ingen annan hade kunnat affirda ett sldant budskap. Depeschen stod i fullständig motsägelse till den, hvilken marskalk Ba: zaine förat sändt till krigsministern. Är man icke nödsakad att erkänna, att marskalken, som icke var noga med att hålla sig till sanningen, icke tvekade att vanställa henne, då hans hemliga kombinationer krätde det. Till ministern skref han, att afmarschen var omöjlig; marskalk Mac Mahon uppfordrar han att komma till hans hjelp. Härjmine her: rar! tala fakta begripligt nog för att bespara oss den sorgliga nödvändigheten att draga slutsatser och närmare beteckna befölhafvarens för Rhen-arm6en uppträdande. Derefter kommer regeringskommissarien till general Ducrots. depesch, hvilken underrättade Bazaine om armåns närvaro i Stenay och som han erhöll den 29, och hvilken bestämde marskalken att försöka genombryta de, tyska linierna. Rogeringskommissarien egnar här en betraktelse åt de utfall Ba zaine gjorde den 30 Augusti och 6 Septem ber, hvarvid han förebrår honom, att han börjat operationen alltför sent och gifvit fienden tid att koncentrera sig. Han antyder, att Bazaine gjort detta med fit och ingalunda på allvar velat slå sig igenom. Med ett ord, säger ban, marskalken hade den 1 September lika så liten lust att iemna Metz som den 26 Augusti. Mot derättmätiga förebråelser, som man kunde göra honom för hans overksamhet, hade marskalken endast att åberopa deuna onyttiga och blodiga strid. I samma ögonblick, som hans bäfvande arm6 Båtervänd till sina positioner, som den ända till kapitulationen icke mera skulle lemna, krossades Mac Mahons arm6 af öfverlägsna stridskrafter. —— Om undersökningskommissionen, som icke hörde alla de detaljer, hvilka disknssionerna bragt i dagen, icke tvekade att göra marskalk Bay zaine ansvarig för olyckan vid Sedan, så ro vi ännu raera i vär rätt, om vi göra detsamma. Marskalken är icke anklagad för kapitalationen vid Sedan, men såsom be: fölhafvare för Rhenarmön tillhör han eder hel och hållen; derföre fråga vi äfven, om marskalken icke i sitt förhållande till Rhenarmen handlar mot heder och pligt.v Ge neral Poureet talar nu om tilldragelserna efter striden den 1 September. Han före. Lu?fa hannm natt falka ha minnt nkenntinge a? oc ja RK de ER ET Dt rd ot FS AR FA DE (TR OD BT RQ OO fr KS Vv er a SD DD er AS ch nd fr mr fr