Aftonbladet – 5 december 1873, sida 3

AIRAAVD BITR DJVÄSTB YA SEBEFVRRIBBeSe (4 IV Bref från London. (Från en tillfällig korrespondent.) London den 24 Nov. 1873. Disraeli har sedan en vecka sysselsatt pressen och allmänheten med sina tal i Glasgow, men det är ännu något tidigt att säga hvad intryck de gjort och om de komma att ha några följder eller ej. Hazrs installeringstal såsom lord-rector af universitetet grundade sig på en något svårfattlig originel filogofl, som läses och glömmes; men i sitt afskedstagande vid festen berörde han en fräga af stort intresse för England, nemligen den så kallade nio timmars billen, och uttryckte sina symprtier för dem som arbeta för detta förslag. Det är derför ingalunda otroligt, att torypartiet på Disraelis ingifvelse kommer att upptaga nämrda bill och att förfäkta en ytterligare reduktion af arbetstiden för qvinnor och barn. Parlamentet kan natarligtvis ej bestämma löner, men det kan bestämma högsta timtalet af ett dagsarbete. Fienderna till detta förslag se deri en inskränkning at den individuella friheten, hvarpå qvinnan, som nu i många fall är tillbakasatt, skulle lida och att männen alltid akulle ha företräde med samma arbetstid. Detta förneka arbetareföreningarne, som ifra för samma arbetstid för män och qvinnor. Nu arbetar qvinnan tio timmar och tänker aldrig på någen nedsättning, hvarför det är svårt för mannen att genomföra em kortare arbetstid om han ej drar qvinnan med sig. Detta synes billigt, ntan att taga i betraktande fördelen af en extra timmes ledighet för qvinnsu i sitt hem. I dag kan man läsa de mest olikartade kritiker om Disraelis tal till en konservativ arbetareförening i Glasgow. Det var ettskarpt partital, afsedt att styrka det konservativa intresret i Skottland, så att vid nästa allmänna parlamentsval torypartiet må vinna några anhängare upreinorden, men om detta kommer att blifra följden är mer än tvitvelaktigt. Hans tal har likväl emottagits väl från alla håll. Daily Telegraph erkänner att det var qvickt, humoristiskt, djerft, sällsamt, personligt och lika intressant som något ställe i någen af hans bästa romaner; att det hade en stor förtjenat deri, att det ej var elakt. För öfrigt ionebär hans tal endast de kända anklagelserna mot Gladstones regering med mer eller mindre förvridna sofistiska framställningar, som man för tillfället finner sig road af att höra eller läsa, men som man efter att ha gofvit derpå finner hafva varit bra lika med fradgan af champagne. Ett bevis på hvilket intresse England nu tar i sina angelägenheter äfven på långt håll, finner man i de fullständiga berättelser pressen lemnar om kriget på vestkusten af Åfrika. Det är visserligen sannt, att parlamentet ej sitter; att en paus inträdt i Tichborneprocessen och att den tidningsläsande allmänbeten måste förtära hvilka litterära rätter, tom serveras den i bästa stil, men tidningarne skulle ej ha åtagit sig den stora kostnaden att utsända en, två och emellanåt tre brefskrifvare för hvar och en, om de ej trott att allmänheten skulle läsa de utförliga beskrifningarne om det lilla Ashantee-kriget. Berättelserna äro lika fullständiga från Afrika, som om kriget fördes i Europa, och genom en tillfällighet ha tidningarne till och med haft senare nyheter än rFregeripgen. Allt nytt är tills dato fägnesamt för de engelska vapnen, men endast en liten början har skett, och den derpå vunna erfarenheten har visat, att det är ovilkorligen nödvändigt att utsända en liten armå af britiska trupper, hvilket mycket beklagag, då europger ej kunna uthärda klimatet på Guldkusten. Meningen är att handla raskt och att afsluta kriget innan regnperioden inträffar, som medför febrar. En sorglig skolhistoria berättades nyligen af en skolgosse i ett rörande bref till sina föräldrar, hvilket bref upptogs af Daily Telegraph. Lekar, som innebära starka kroppsrörelser, omvexla med studier här kanske mer än i något annat land och bidraga väsentligen till den djerfhet, beslutsamhet och sinnesnärvaro, som ofta utmärka den engelske ynglingen. Bollspoelen Cricket, Fives och andra, som tillhöra sommaren, ha blifvit afslutade och med den kalla ärstiden upptagas väderboll (football) samt pappersjagt (paperchase). Denna sista lek är en efterapning af de i England så populära räfoch harjagterna till häst. En lättfotad gosse väljes till hare, emellanåt två eller tre, ech erhåller en påse med små sönderrifna pappersbitar. Alla de andra gossarne äro hundar. Hararne få några minuters försprång, för att komma väl undan och då följa hundarne det spår, som hararne lemna efter sig genom att här och der strö ut pappersbitar, för att visa hvad väg de tagit. Det är en lek, som för gossarne erbjuder lika skarp täflan, lika mycket bloduppfriskning, som äldre personer ha af de verkliga hetsjagterna. Gossarne springa emellanåt otroliga distanser i denna lek; två, tre svenska mil är ingenting ovanligt, mången gång mer och genom de vildaste trakter, som finnas i närheten af skolan. Hararne använda naturligtvis all sin förmåga att bibehålla sitt försprång, att vilseleda hundarne samt att komma fram, eller kavske rättare tillbaka, utan att ha blifvit fångade, medan ingen at hundarne vill vara efter eller försumma att vara in at the death, såsom det heter, i fall haren fångas. En jagt af denna beskaffenhet hölls den sista Oktober, en stormig, kall och reg