Aftonbladet – 5 december 1873, sida 3

tlngestat med ordinarie lön enligt 1874 ä stat öfverföras samt styrelsen ega att g nom användande at de öfriga och i fall : behof antagande af nya bevakningsbetjent så skyndsamt genomföra regleringen, 3 den kan vara i sin helhet, verkstäld vi 1874 års utgång. Bland : särskilda i styrelsens utlåtande förekommande hemställanden anteckna v att styrelsen gjort framställning, om ick skäligen stadgas må, att hvarje ordin: rie tulltjensteman skall vara skyldig at vid inträffande förfall för tulltjenstema i högre grad äfvensom då möjligen med gifven semester åtnjutes, utan särskil godtgörelse af statsmedel sköta den högr tjenst, hvartill han anses skicklig och vederbörlig ordning förordnas, hvarigenon statsverket blefve befriadt från annan vi kariatsersättning än som till extra ordinari: tjenstemän måste utgifvas. Vidare antagel styrelsen, att den allmänna regel blif ver antagen, att tulltjensteman äfven i läg sta grad icke får tillika innehafva annar tjenst på rikets stat, utan skall egna sin tic odelad åt tullverkets tjenst. I detta afse ende yttrar styrelsen bland annat: Moenin garna hafva varit och torde ännu vara de lade, om hvilketdera, antingen uteslutande tjenstgöring inom ett ombetsverk eller ar betets delning på flere, må vara för embets mannaduvglighetens utbildande fördelaktigast och således för det allmänna mest gagneligt Till stöd för mångarbetet eller flere tjen sters förening ktminstone inom första tjen stegraden har man hufvudsakligen anfört len måsgsidigare erfarenhet och inrigt i statsförvaltningens olika grenar, som deri genom skulle samlas och sedermera i vigti rare befattningar tillgodogöras, men då det vore väl bekant, att befordran till 1:a tjenstemannagraden nu mera högst sällan vunes tidigare än efter omkring 10 års extra rdinarie tjenstgöring, torde med skäl kunna fråga rättas, om icke denna tid, som fritt kunde användas inom olika embetsverk, om len tillika väl användes, skulle lemna erorderligt tillfälle till undangörande af de komparativa förstudier af statsförvaltninsens detaljer, hvilka skola grundlägga framida embetsmannaduglighet och tillika biringa tjenstemannaadepten klar insigt om len verksamhetsart, för hvilken han hade nesta häg och fallenhet; då vidare ett för llmänna ärendens behandling öppet och vet virigt sinne visserligen icke behöfde gå i nistning af önskad kunskap om åsigter och jeslut i andra förvaltningsfrågor och då erarenketen nogsamt gifver vid handen, icke lott att en på olika håll delad omtanke och verksamhet sällan kunde med lika, än minre med fullt intresse egnas åt dem alla, (tan ock att afbrottet vid öfvergången från n py sysselsättning till en amnan likasom len dagliga förflyttningen mellzn olika emjetsverk måste föröda tid, som komme intetlera embetsverken till godo, oberäknadt att ättigheten till ett alibi lätteligen skulle unaa af den mindre flitige tagas till förerändnisg för frånvaro från både det ena och let andra verket, trodde styrelsen sig af lessa med flera skäl böra omfatta den mening, om fordrade att tjenstemännen äfven i l:sta önegraden skulle egna sig uteslutande åt tt embetsverk. Beträffande ålderstilläggsaflöningen före lår styrelsen, att denna aflöning skall, hvad entralverket angår, lika med i staten för varje befattmning upptagna primitiva aflöinger till 34 räknas till ordinarie lön och Ja till tjenstgöringspemningarna; men äldersillägg till lokaltullförvaltningen helt ech ållet till tjenstgöringsperningar, (D. B.)