henne underrättelsen derom! Hon blef grufligt blek och sammanknäppte ängestfullt sina små, vackra händer. Hon är sjuk! utbrast Desire; sjuk, och jag är här! Nej, inte så vidt jag vet, svarade fru Martha; märkligare tidender än så medför jag. Vet niaf något band mellan erimor och detta Melmar? derom är det, som jag är kommen för att tala med er, men mähända har ni sjelf redan genom bref från er mor blilvit förberedd härpå. , Från att vara bleka blefvo Desirges kinder på en gång brännande röda. Hennes ögonlock sänktes för fru Marthas blick; hennes hjerta slog våldsamt. Hvem hade ut forskat hennes hemlighet? Hon vände bort sitt ansigte och svarade intet. Af uttrycket i ert ansigte tror jag mig finna att ni hört nämnas härom, sade fru Martha. Melmar testemonterades till min familj — till min äldste son ochfarftagaren till Norlaw, Huntley, i fall er mor, som ansågs vara död, icke mera afhördes. Då min son Cosmo hörde detta, gaf han. sig ingen ro, utan har nu varit på reser både i Frankrike och Italien, mest för att söka er mor och till slut fann han henne. Om en kort tid kommer hon åter hit för att taga godset i besittning och bevisa sin rätt dertill. Bittra tårar, hvilka likväl på samma gång lättade hennes hjerta, föllo tungt från Desir6es ögon. Hon hade vetat allt, men hade icke varit den, som fått meddela denna undarrättolse åt modern. Hennes första känsta var icke den glädje och öfverraskning, som fru Martha väntat, men efter ett ögonblick kastade hon sig på knä för sin gästs fötter, fattade hennes hand och ropade: sär det sanning? med en häftighet, som nästan misshagade fru Martha, Denna drog undan