Aftonbladet – 5 december 1873, sida 2

SS Er 07 07 Hr DD BEEN SAY politiska kretsar, som i allo harmoniera ed stortingsmajoriteten. Vibehöfva knappt llägga, att den uppfattning, vi på afstånd, en till fölid af debatterna inom den noraka ressen, erhållit af de norska partiförhållanna, betydlgit afviker från korrespondenns. Specielt tro vi att han i en allte r optimistisk dager betraktar Jaabsek och sabekianismen, hvilken vi, efter att i nå, va år ha gjort oss det besväret att läsa aabeks underliga tidning, ansesomfjen myc et sorglig och vederstygglig företeelse, i het och inskränkthet jemförlig med Björn. 2kianismen i Danmark. Vi tro också, att uledningen dertill, att prof. Broch icke blef ald i Kristiania icke är att söka uti hans sigter i frågan om statsrådens tillträde till tortinget, utan i hans medverkan till Storngets sorgligt ryktbara beslut i myntfrågan, tvi Korrespondenten skritver: äh Stortingsvalen, hvilka i år ända sedan sa faj månad, då det första af dem försiggick, ett högre grad än någonting annat här ilan et har lagt beslag på allmänhetens uppärksamhet, ha nu framskridit så långt —lsk et återstår att besätta 4 platser af de 1111po att det icke är svårt att göra sig enjhv mligen bestämd föreställning, huru detlge en 1 Februari 1874 sammanträdande !de ya stortinget skall komma att ge ut. lin äl kan man icke här såsom t ex. ilsj )anmark uppgöra en fullständig statistik,ge rundad på en utpräglad partibildning med lat karpt begränsade grapper. Men förhållan-si: ena, i synnerhet så som de sedan r 1868 ef a utvecklat sig, ha dock bragt större klar de et öfver dot hela, så att man nuv redan på lde örhand med temligen sto: säkerhet kan be-!so öma de hufvudsakligen verkande kratternafy ch den styrka, hvarmed de stå mot hvar-pi ndra, Om det ginge an att på de norska v: örhållandena öfverflytta benämningar från si e större parlamentariska samhällena, kunde ti nan kanske räga, att man nu äfven i detlef orska storthinget hufvudsakligen möter fyra l di iufvudgrupper. Venstera, venstra centorn, lögra centern och högern. Den förstnämnda lyve — de 8. k. Jagbekianernes grupp — förtje li jar deck endast högst oegentligt benäfanin-sö sen venster, för så vidt som denaa fraktion de sin skarpast utpräglade förm icke egent-vå igen kan sägas ha något politiskt, utan sna Ile are ett uteslutande ekonomiskt program — iv: parsamhetsifrandet — visserligen dock, detlic näste medgifvas, i sin fullare utveckling !m illika med starka sociala intressen, Detta lst istnämnda framträder icke så mycket hos ti Jaabekianismens representanter i stortin:fa set och alira minst kanske hos fraktionensac ipphofsman och ledare; men det är docklhi letta som i landsbygderna i väsentligaste lst nån har bidragit å: skapa anknytningsg ounkter för den s, k. bondevänliga rörel-tc sen och har gifvit ansatsen till ett socialtai atjemningsarbete — nivelleringsarbotes, såik som motståndarne kalla det — på nationella och inhemsk grund, I sjelfva stortinget varp Jaabekianismen åren 1871—73 represente-li rad af 15 eller 16 medlemmar, af hvilkalv dock ingen, åtminstone utom Jaabiek sjalf,!k med större duglighet eller inSytande. Dettalv parti är det, som vid valen 4 år kanske bar jti lidit mest, ty det tyckes ha krympt ihop till en ti minoritet af 3 eller 4 röster. Såsom, denna le fraktions motsats står högern eller detsrege4 ringsvänliga partiet, såsom dess polemiska jti namn är. Det lägger på sitt sätt icke mindre vigt på de ekonomiska frågorna, än Jaabaek och !n hans vänner från sin stöndpunkt göra. Detly är lika böjdt för att i en uppsvällande stats lr budget, rikliga statsanslag, höga löner och ia en omfattande statshjelp se ett efolbartiv kärmemärke på ett sundt samkällsskick och gg en duglig styrelse, som Jaabek ifrar för,l. att just motsatsen af allt detta i främstaln rummet måstd göra sig gällande. Dennali fraktion at stortinget har vid valen iår obegiridligen vuunit ett icke ringa antal plat:s ser, i synnerhet i städerna — Kristianialn och Stavanger ha i detta afseende gifvit de lg märkligaste exemplen — och det är ickejls osannolikt, att man år 1874 skall få se ettll kompakt högerparti af omkring en fierdedel je af stortingets samtliga medlemmar. Denlc tillökning, högern hat erhållit, tyckes i synnerhet ha skett på bekostnad af hvad man jg närmast måste beteckna såsom högra cen-ls tern, en fraktion, som i de egentliga poli-l, tiska frågorna vanligen slöt sig till venstra ji, centern, under det att den i ekonomiska och y sociala stod högern närmare. Det mesta afll den förlust, som båds Jaabekianerne och ( högra centern har lidit, har dock kommitli den grupp till godo, hvilken man enligtjc den här begagnade nomenklaturen måste be teckna såsom venstra centern. Det är den!l1 s, k. stortingsmajoriteten, folkpartiet eller, såsom det af sina motståndare benämnes, lg det radikala eler Sverdrupska partiet. Et, ter all sannolikhet skall detta parti på nä lf sta ting i alla vigtigare frågor kunna uppträda med en ännu mer afgjord pluralitetis än förut. I grundlagafrågorna skall det välj: icke vara i stånd att ensamt åstadkomma 1l den erforderliga pluraliteten af två tredje-it delar af rösterna; men här skall det i den 1 sak hvarom det på nästa ting förnämligast i måste bli frågan — fråga om statsrådens till-? träde till :stortinget — förstärkas med så 1 många af högra centern, att det utan tvit-l; vel med säkerhet kan antagas skola bli tiil-t räcklig pluralitet för denna reform, antin-l( gen man väljer att upptaga den omedelbart s efter stortingets sammanträde, eller manli först afvaktar framläggandet af det af rel geringen bebådade motförslaget angående ll en i samband med reformen ställd genom-ls gripande förändring af författningen. Detta(li regeringsförslag mäste enligt reglorna förlc grundlagsförslags väckande i alla händelser 1 framläggas före 1874 års stortingssession. lf I denna sak likasom öfver hufvud taget il. de större politiska frågorna, der man icke l; — såsom t. ex. irösträttssaken — kan split : trag i alternativens och detaljfrågornas möng-a fald, beräknar man knappt den koalition, r som skall stå emot högers, synnerligen myc-(d ket för högt, om man efter de nya valenlf antager den till tre fjerdelar af tingets helale medlemsantal, Det kan måhända vid första ögonkastett tyckas vara något anspråksfullt att vilja be-s teckna meningsgrupperingarne i det norska j4 stortinget så bertämdt, som här skett, dåls vi ju här i Norge ännu icke ha kommit der-z hän, att våra representanter alltid på för-lf hand måste inregistrera sig under ett be-lc stämdt partiprogram för att öfvertyga valmännen, att de verkligen ha en klar ochls sjelfmedveten uppfattning. Men för detförf sta har man ju beträffande de män, som blifvit återvalde från föregående storting, derasje äldre voteringar och yttranden attlägga till grund för bedömandet. Dertill kommer rörande ett icke ringa antal nyvalde det egna förhållandet, hvilket i år för första gången j, har framträdt i vår konstitationella historia, att ehuru de icke offentligen ha utfärdat sitt politiska program, så är deras ställning likväl gifven, derigenom att de ha blifvit valde! på ett program, som de — visserligen stilla1; tigande, men derför icke på ett mindre binlande sätt — ha måst acceptera. FöreträRan nn köj rin gr bli inf lös s Y henne underrättelsen derom! Hon blef gruf1:42 Hlak aAnh gammanknännte ängaatfnllt