Aftonbladet – 5 december 1873, sida 2

dem och emot hela verlden; hennes stackaärs, lilla hjerta led af qvalfull oro och ovisshet. Under denna inre strid blef hon både sjuk och blek; ingen kunde begripa hvad som fattades henne; icke en gång moster Sally med sina genomträngande, svarta ögon kunde läsa Desires tankar; hon såg blott att barnet hade något på sinnet. Sådant var förhållandet vid Melmar, då en dag en främmande kom, som bad att få träffa den unga fransyskan och infördes i ett litet rum på neådra botten, utan eld i spiseln, kallt och otrefligt, ty Marssolen förmådde ej ännu skänka någon värme. Desir6es häpnad var stor då hon kom in och fick se fru Martha Livingstones friska, allvarliga ansigte blicka henne till mötes ur den svarta hatten och slöjan. Det var ett ansigte, fallt af ofullkomligheter, liksom dess egarinna, men det var hjertligt, vänligt och intelligent, just så som den unga fransyskan en gång förut hade uppfattat det, då de möttes på landsvägen, den enda gäng då de sett hvarandra, De betraktade hvarandra några ögonblick under tystnad — den ena öfverraskad, den andra tankfull; slutligen talade fru Martha, Kanske uttalar jag inte ert namn riktigt, sade hon; jag känner ej ert språk och har föga bekantskap alls med utländingar, från hvilket land de än må vara; men min son Cosmo har sett er morifrämmande land och det är skälet, hvarför jag nu är här. Densirba spratt häftigt till och tänkte i 5gonblicket att uu kom det väl förtjenta straffet för hennes vankelmod. Hennes mor, hos hvilken hon borde varit — som skulle kunnat vara vid Melmar nu, om blott Desir6e hade talat rent ut hon var sjuk, kanske döende och en främling tillförde