Aftonbladet – 3 december 1873, sida 3

Ännu några förbud, utom de redan nämnda, finnas för de ograduerade fruntimren, såsom att de ej.utan tillåtelse få gå på posten eller till jernvägsstationen, och giftermål är icke tillåtet för någon in statu pupillari. Men vid Michigan University (beundransvärdt väl ordnadt, med tolf hundrade studerande) för både manliga och qvinliga lärjungar, äro de lemnade åt sitt eget ansvar, då de ej äro i lärosalarne, Michigan är en nyvunnen proselyt till det nya systemet. Blott på de fyra sista åren hafva fruntimmer fått inträde der. Många at auktoriteterna voro högligen emot hvad de ansågo för farligt nyhetsmakeri och gåfvo blott ogerna vika under påtryck från Vestern. De medgifva nu helt öppet sitt förra misstag och påstå att genom uteslutandet af de qvinliga lärjungarne skulle de beröfva sig ett i högsta måtto förädlande element. Vid detta utmärkta läroverk blifva de qvinliga studerande sällan öfverträffade (reIativt till deras mindre antal) hvarken hvad flit eller uppförande vidkommer. Jag var sjelf vitne till det stora intresse, hvarmed de tycktes åböra en föreläsning i juridik af domaren Campbell vid Supreme Court of Michigan, och till den ifver, hvarmed somliga arbetade på det kemiska laboratoriet. Ibland de äldsta af de gemensamma skolorna är Antioch College i Ohio. En tjuguå tretioårig erfarenbet har äfven der öfvertygat lärarne att principen af gemensam 3 I uppfostran befrämjar goda seder och fram-I steg i studierna. Der finnas ungefär lika många lärjungar af båda könen, men inalles I öfverstiga de icke ett hundra; skolan är på det förträffligaste inrättad. Jag blef mycket frapperad af den intelli; gens, som ådagalades af de tyska och engelska I klasserna. Hvad politisk ekonomi beträffar, vore det svårt att i England finna elever, I som i skicklighet och skarpsinne kunde mäta I sig med rektor Hosmers klass, förnämligast I bestående af fruntimmer. Principalen berättade mig följande drag, som prof på den goda anda, hvilken rådde li Antioch. En af de unga männen hade beI gått det felet att öfverlasta sig och under lrättades af principalen, att han troligen skulle komma att göra en häntydning derpå jinför de församlade lärjungarna. Straffa I mig huru ni vills — svarade den skyldige — men jag ber er, låt ej damerna få höra något derom.v Efter att hafva framdragit större exempel, kunna vi förbigå de mindre, hvarföre vi ej skola upptaga tiden med att tala om gemensamma skolor, der lärjungarne ej äro öfver 15 till 16 är. I en af de högsta klasserna i Sanct Louis högskola märkte jag tydligen, att flickorna hade icke allenast lika snabb uppfattning, som gossarna, utan äfven att de voro lika säkra i sina kunskaper, och läraren försäkrade mig, att disciplinen i skolan vidmakt hölls, utan att man någonsin behöfde vidtaga strängare åtgärder än vänliga föreställningar, äfvensom man tid efter annan underrättade föräldrar och målsmän om lärjungarnes framsteg. Detta förhållande är så mycket mera anmärkningsvärdt, som flere af lärjungarna ej få någon religionsundervisning hvarken i skolan eller hemmen; de äro nemligen till större delen barn af tyska emigranter, af hvilka många upphört att tro på uppenbarelsen, och ändock är dessa barne uppförande i sedligt afseende långt bättre än annan skolungdoms. Ett framstående karaktersdrag i denna skola, ehuru alls icke ovanligt i Vestern, är den vänliga fot, hvarpå lärare och lärjungar stå till hvarandra. I England är en mur upprest emellan båda dessa klasser, som skulle vara olidlig, om ej vanan gjorde att man icke tänkte derpå, och ju större denna skilnad är, dess mer förminskas ock lärarens inflytande. I Amerika liknar lära: rens förhållande till lärjungen en äldre förståndig broders till yngre syskon, Han har derför den fördelen framför det äldre systemets stränga lärare, att han kan få tillfälle att lära känna deras anlag, hjelpa dem i deras små bekymmer och bilda deras karakter. I Amerika underlättas gemensamhetssystemet för skolorna deraf, att lärjungarne merendels bo i hemmen och blott under undervisningstimmarna besöka skolan, ehuru detta vilkor för inged del är absolut nödvändigt. I Oberlin bo omkring hundra af de qvinliga eleverna, under öfverinseende af en förestndarinna, uti en stor byggnad, the Ladies Hall kallad. De öfriga äro in ackorderade i enskilda familjer i staden. I en stor skola, Swarthmore, nära Philadelphia, der lärjungarna äro från 12—19 år, bo gossar och flickor i olika delar af samma byggning. Troligen finnes ej i Förenta Sta: terna en utmärktare skola. Ingen kan besöka den, utan att finna sig öfverraskad af både lärarnes (hvaribland många äro fruntimmer) och lärjungatnas utmärkta sätt att vara och skicklighet. Måltiderna äro gemensamma, och både då och annars äro de mera i hvarandras sällskap än i skolor, der lärjungarna gå till och ifrån. Swarthmore kan sålunda anses som ån pröfvosten för det gemensamma uppfostringssystemet och visar att, om detta system tillämpas med förstånd, måste det lyckas. En omständighet, som ej får förbises, då man vill bilda sig ett omdöme om värdet at ofvan meddelade uppgifter, är den, att under det gemensamhetssystemet gjort många proselyter i olika uppfostringsanstalter, har man der, hvarest steget en gång blifvit taget, aldrig återgått till det gamla. Ett skäl, som äfven talar derför, är att föräldrar, som sjelfva fått undervisning i de samfälda skolorna, och således äro fullt medvetna om de faror, med hvilka de kunna vara behäftade, utan betänkande, ja, företrädesvis, skicka dit sina barn, En annan fördel af detta system, som förtjenar att beaktas, är att gossarnas sätt att vara tydligen vinner derpä. När bröder och systrar besöka samma skola, försvinner icke så lätt hemmets inflytande. Då de sedan som män inträda i lifvet, äro de bättre beredde för det värf de hafva att utföra och mindre benägne att endera anse qvinnorna som englar, i stället för menniskor, eller ock förakta dem och sky umgänget med dem, utan betrakta dem som ett önskIM fajed Jc ra