Aftonbladet – 1 december 1873, sida 3

doftande blommorna och lät dem falla, er och en, i vattnet, tills hela buketten, blad för blad och slutligen hvarenda liter stjelk-fördes bort af vågen. Då det siste bladet hade fallit och försvunnit under der mörka kölen af en båt strax bredvid, vände sig högländaren tvert bort — ja, så hastigt att Cosmo icke såg honom vara försvunnen, förrän han märkte honom bana sig väg ge nom en liten hop menniskor som hade samlat sig längre ned på kajen vid ett nyss anländt: fartyg. Med raska, bestämda steg gick Cameron från hamnen, rätt uppåt deras bemvist. Sedan Cosmo, lugnad för Cameron, äntligen hade blifvit bragt till besinning, bör jade han öfvertänka alla möjligheter som arftagerskans återfinnande kunnat eller kunde medföra. Hade Marie icke varit gift — hade Cameron lyckats vinna hennes tycke, hurnv underbart skulle det ej varit, om den fattige höglandsstudenten, utan en aning om en sådan rikedom, hade blifvit laird af Mel mar Nästa minut föllo Cosmos tankar med en plågsam känsla på hans högsinnade, varm hjertade bror Huntley, der ute i Australien. Huntley, som ämnade komma hem och vinna Melmar; ja, som redan ansåg sig som dess rättmätige egare, men hvars förhoppningar nu störtade tillsammans i spillror. Cosmo tänkte på sin mor der hemma vid Norlaw, han tänkte på Patrick, hvilken äfven, ehuru i andra rummet byggt stora förhoppningar på eganderätten till Melmar. Han tänkte på den hastiga förändringen för hela hans familj, hvilken mer eller mindre omedvetet hade sökt styrka i denna möjlighet af rikedom, under striden mot brist och bekymmer men nu var allt hopp ute: och med en helt naturlig, pinsam känsla tänkte Cosmo att Aux var den som blifvit ett me