Aftonbladet – 1 december 1873, sida 3

parar ålg med den lätthet, hvarmed rollför delningen i Shakspeares största drame verkställes. Vi hafva i det fallet haft myc ket att anmärka mot Richard den tredje en af våra kolleger har på samma sät strängt, men fullkomligt befogadt, nagelfa rit med Midsommarnattedrömmen; och vic sista reprisen af Hamlet voro konungens drottningens, Otelias m. fl. partier lemnade i händerna på artister, som blott i högs ringa grad motsvarade de billigaste an språk på dessa karakterers representanter Här kan således ej vara någon allt för hög nppfattving af konstens uppgift, som föror sakar de trångmål, i hvilka teaterstyrelser vid inträffande sjukdomstall befinner sig Skälet mäste derför ligga i bristande för utseende, om ej rent af i bristande aktning för allmänhetens berättigade anspråk på er nationel konstanstalt, hvilken ringaktning tvifvelsutan har sin grund deri, att teater salopgen nu för tiden är fyld, hvad helst än gifves, Dylika goda konjunkturer kunna dock ej alltid fortfara. Tidsomständigheterna hafva förr orsakat att teatrarne fätt för halfva hus gifva förträffliga saker på ett förträffligt sätt; och det är ingalunda omöjligt att sådana kunna inträffa en gång till. När dessa komma, är högst troligt, att statens kassa ej är så väl fyld som nu, och osannolikt är ej att ett sådant förhållande från ett eller annat häll tages till anledning för en stormlöpning mot statsanslaget till dek. teatrarne. Då är räkenskapens timme inne för det sätt, hvarpå den dramatiska konsten vårdats af dem, som i detta afseende ga pligter och ansvar. Vi och förmodligen dla den nationella konstens vänner skola lä med säkerhet kämpa för att den dranatiska konstarten ej lemnas utan stöd från statens sida. Men. vi skulle göra det med vättre skäl och större förhoppningar om ramgång, i fall ledningen deraf under de soda tiderna haft till sitt främsta mäl kontens bästa och ej endast goda recetter.