Aftonbladet – 1 december 1873, sida 3

— Det å Dramatiska teatern till i lör dags utsatta spektakel, bestående af ettnyt enaktsskädespel af Bäckström, benämnd Mellan bröderne samt ett treaktslustspel frår tyskan, Föreningsfesten. måste inställas till följd af hr Sundbergs iråkade sjugdom, hvil ken ock förorsåkat att det till dagen förut annonserade spektakel utbyttes mot:ett an nat. Man lär dock hatva förhoppning att hr Sundbergs illamående snart skall vara öfvervunnet, och på denna stöder sig åter en annan förhoppning, nemligen den att dessa pjeser skola kunna gifvas redan i denna vecka. Men. skulle det dröja en, eller. annam vecka med den värderade skådespelarens tillfrisknande, hvad blifver då följden? Skall publiken nödgas vänta lika länge på uppförandet af dessa stycken, som på den för månader sedan utlofvade Skådespelerskan, till. första representationen hvarat biljetterna i flere veckor lära varit utsålda, men hvars uppförande ända: hittills blifvit på grund af hr Elmlunds förnyade sjukdoms fall uppskjutet? Är kungliga teaterns repertoir så beroende af en eller annan skädespelare — den ene söm den andre en gan ska aktningsvärd och gerna sedd talang, men ingendera dock någon storhet — att hans insjuknasde kanske för månadstal omöjliggör upptagandet af nägra nya stycken, då är det i sanning illa stäldt med konstinstitutet. Säkert är åtminstone att ingen enskild teaterskulle så länge vågat underhälla publiken m d. blott gamla, till största delen medelmåttiga stycken, som fallet i höst varit med k. testerns dramatiska scen, på hvilken sedan den 18 Angusti gifvits blott ett enda nytt spektakel, hvars piece de resistance utgjordes af den temligen underhaltiga tyska farsen En fru på äfventyr. Billigheten bjuder oss medgifva att teaterdirektionen i höst haft ganska stora svårigheter att kämpa mot, i det hr K. Almlöts helsotillständ tillåtit denne så förtjenstfulle. och gerna sedde skådespelare. på hvil ken de förflutna spelårens repertoir i ganska hufvudsaklig mån hvilat, att endast belt sparsamt användas och hr Elmlunds täta sjukdomsfall äfvenledes ofta ästadkommit rubbningar. Men sanningen bjuder ock det uttalandet att inga synnerliga bemödanden gjorts för att öfvervinna dessa svårigheter. Man skall möjligen svara oss att en k. skädeplats på sig sjelf ställer af allmänheten delade och kanske skärpta: an: språk, för hvilka mindre scener ej äro utsatta... Vi erkänna detta, men sätta dere. mot den frågan huru den samvetsgrannhet, som ryggar tillbaka för att låta hrr Elmlund och Sundberg i ett par småstycken ersättas af möjligen mindre lämpliga sujetter, Häsne——— RER TA TTT