Aftonbladet – 1 december 1873, sida 2

opryckta genom den nya kretsordnångöt: f15 en preussiska landtdagen vore en karrika ar r på allmän valrätt, och dess klassindel-g: ng vore godtycklig, enär den satte perso Ik: er, som bure samma skatter, 1 olika klas-ler :r. Enär han icke vore infödd preussare,si ille han anföra en auktoritet, för livilken uj amfrareti alltid böjde sig, nemligen Bisai arck, som den 28 Mars 1867 sade att ett ystem af tre klasser vore en vänsinnig, ändig vallag, som icke hade sin makå I selhet. (Skratt.) Under förhandlingarna om illagen i riksdagen hade cheferne för det onservativa partlet, Blanckenburg och Vagener, uttalat sig på samma sätt. (Det sta namnet föranledde ironiska utrop.) Då et säge ut som om Wageners: auktoritet ;ke stod i synnerligen hög kurs i kammaen, ville han anmärka, att Wagener hade er politiskt förstånd i sitt lillfinger än tolf ationalliberale redaktörer i sina hjernor. Skratt.) Allmän valrätt kunde icke vägras ett land, der det funnes allmän värnepligt, när man icke kände gifva staten något dyrarare än sitt lif och blod, Han appellerade ill det nationalliberala partiets fäder, som tått i spetsen för nationalföreniogen, till et högt aktade framstegspartiet (Skratt). vars förare blifvit valda af det intelligenta 3erlin, och slutligen till de konservative, i let han sporde dem, öm de icke alla lofpriat den allmänna valrätten, begärt den inörd och förpligtat sig att verka för den. Virchow: Alla, undantagande centern.) Han unde emellertid försäkra den medlem, som tbrutit honom, att han velat ha allmän valätt på en tid, då Virchow änni icke drömde lerom. Den politiska rörelsen i hela verllen ledde till allmän valrätt, och i Amerika rade man icke ens kunnat undanhålla ne vrerne den; den indirekta valrätten ledde lott till ett bländverk. Hvad vore bildvg? (Starkt skratt.) Han kunde icke berakta denna stormande munterbet som ett vesvarande af den framställda frågan. Det såfves en nationalliberal bildning och en ramstegsbildning; en hvar trodde sig vara besittaiog af den sanna. I den så kall ade tredje klassen funnes emellertid mer! sinne för det rätta och mer konservativ anda in i de båda första; ty ingenting vore merl lestruktivt än penningar. Man ville genom förföljelsen af katolikerne bringa i glömska 1en sociala frågan och dölja dess allvarliga betydelse. Det vore beklagligt, att den 80 ciala rörelsen stode i samband med öfverdrifter och irreligiösa tendenser; men man borde dock icke systematiskt utesluta arbetarne frön representationen och , det skulle dessutom vara bättre, om några af de bänkar, hvarpå de nationalliberale befunne sig. vore besatta med män, som sysselsatte sig med den sociala frågan, icke uteslutande mec kyrkan och akolan. (Munterhet.) Då har inlemnade sitt förslag nu och icke mot slotet af legislaturperioden, hade detta sin grundc ati, att han icke tilltrodde den nuvarande kammaren, som vore så fattig på konservativa element; att blifva synnerligen läng lifvad; han fruktade att den skulle dö i sic barndom. Han ville icke spränga kamma rens liberalå rhajoritet, men folket skulle göra det. Man varnade mot den gäfva, som hans förslag erbjöde, på grund af de händer, som framräckte den; men han framlemnade i sanning ingea gåiva, han bad tvärtom majoriteten om en sådan. För sh vid som flere tidningar framställt samma var nihg, var deras barnsliga, enfaldiga, ja, narraktiga språk blott ett bevis på, att de legda skriblererna, som förde det (ty publicister vore de ej) äpnu icke förstode politikens abe. Förslaget skulle segra, äfven om det blefve undanskjutet för ett halft är. Sedan Windthorst talat, aumälde sig sexton talare, bland hvilka fyra för förslaget. nemligen tre deputerade af centern och Duncker af venstern (framstegspartiet). Lasker fick först ordet, men hans svar till Windchorst sysselsatte sig icke synnerligen med den väckta motionen, men desto: me: med det katolska partiet, hvars hållning hån 2zjorde till föremål för en bitter kritik, : det ban ironiskt lyckönskade det att i den i fråga varande punkten hafva höjt sig öfver Syllabus, som kallade den allmänna val rätten ett af djofvulens verk. Han protesterade emot, att det nationalliberala partie: vore ett ministerielt parti och grundade på Virchows afbrott den glada öfvertygelsen, att framstegspartiet icke skulle låta locka sig, ; Windthorst afslöt debatten med följande yttrande: Herrar liberale känna ingen an. nan samvetsfrihet än sin egen individuella öfvertygelse, som de fordra att äfven stater skall hafva, och så fordra de sedan på äkta liberalt sätt, att staten så vidt möjligt skali inprägla, ja inprygla denna deras individu ella öfvertygelse hos annorlunda täckande. Sådan är deras samvetsfrihet beskaffad, mine herrar! Men hvad ha egentligen alla de kyrk: liga frågor, som man i dag åter vidt och bredt diskuterat, att göra med det framställda förslaget om införandet af lika rösträtt? De ha endast satt upp denna kuliss för att gömma sig bakom densamma, när så behöfves, och samma taktik följer regeringen, som ständigt uppdukar denna historia för att dölja hvad hon egentligen vill. Jag har emellertid beslutit att draga fram de egentligen skyldige bakom kulissen. (Munterhet.) Ea af mina bevekelsegrander till att uppställa förslaget är för öfrigt, jag erkänner det gerna, äfven den, att jag vill visa landet, hvar det liberala partiet egentligen finnes i denna kammare. De förhoppningar Lasker uttalade, gingo icke så helt och hållet i fullbordan; ty då omröstniogen öfver. Windthorsts förslag skalle ega rum, infann sig Virchow på en del af sitt partis vägnar med ett förslag om att det skulle hänvisas till ett utskott på fjorton medlemmar. Detta förslag förkasta. des, och derefter antog kammaren med 271 röster mot 94, att andra läsningen af Wind borsts lagförslag skulle uppskjutas på ett halft år. Det lär vara första gången preus siska deputeradekammaren begrafvit ett för slag på devta sätt; detta är en imitation ef ter ett engelskt bruk, och tvifvelsmål fram ställdes angående lagligheten af ett sådant förfaringssätt; men presidenten Bennigser förklarade, understödd af deputeraden Miquel trots Windthorsts protester, att arbetsord ningen icke lade hinder i vägen för begagnandet af den föreslagna metoden, Flerta