mm———— — — — — ——— — mM—sIN NK STOCKHOLM den 1 Dec. De i dag hitkomna utländska tidningarne meddela några närmare upplysningar angå ende det personombyte, som försiggått i den franska ministåren. Dekretet om det nya kabinettet utfärdades under natten till förliden torsdag, enär man först i sista ögonblicket lyckats öfvervinna svårigheterna. Hertigen af Decazes hade afböjt att inträda i ministåren, om han skulle bli den ende nye medlemmen. Då högern ville uppehålla Ernoul och de la Bouillerie och ingen mer betydande person fanns, som kunde öfvertaga utrikosportföljen, så var Broglie nödsakad att antingen läta hela det gamla kabinettet qvarstanna eller lemna åt någon annan att bilda ett nytt. Han föredrog detsenare och marskalk Mac Mahon kallade då till sig hertig TAudiffret-Pasquier, för att anförtro honom bildandet af ett nytt kabinett. Audiffret ville taga den sjuåriga maktförlängningen på allvar och icke under denna tid tillåta den ringaste demonstration till förmån för någon annan regeringsform, hvarjemte han, som är ytterst hatad af högern, hvilken förebrår honom att ha hindrat Henrik V:s restauration, endast kunde bilda ett kabinett af centermän. Mac Mahon måste derför åter vända sig till Broglie, som då satte de båda höger männen Larey och Depeyre i stället för Ernoul och de la Bonuillerie. Broglie erhåller som understatssekreterare i inrikesmini: stören Baragnon, som är moderat legitimist. Den nye justitieministern Depeyre är en obetydlig advokat från Toulouse, och åtnjuter icke något synnerligt anseende inom det legitimistiska partiet, hvilket han tillhör. Utrikesministern, bertigen af Decazes, förut sändebud i London, är fusionist, men för närvarande änvu mer orleanist; undervisningsmivistern Fourtou vacklar mellan högra och venstra centern och här en kort tid tillhört Thiers regering. Arbetsministern de Larcy var redan under Thiers minister och cepresenterade i hans regering det legitimistiska partiet; han afgick, då den s. k. björnmössedemonstrationen under Saint Marc Girardin misslyckades. I det nya kabinettet befinna sig sålunda en bornapartist, Magne, två legitimister, Depeyre och Larcy, två orleanister, Broglie och Decazes, två halforleanister, Deseilligny och de Fourton, samt två personer, som icke bestämdt anslutit sig till något parti, krigswinistern du Barail och marinministern Dampierre Ad Hornoy. Detklerikala centerpartiet ipreussiska landidagen fullföljer fortfarande sin plan att genom framställande af åtskilliga liberala lagförslag, som det nationalliberala partiet måste önska framgång, men om hvilka det af undseende för regeringen ej velat väcka motion, på en gång svka vinna den liberala oppinionen för sig och sätta Bismarcks nationalliberale anhängare i trångmål. Vi ha redan förut reddgjort för den klerikale deputeranden Windhorsts motion angående personombytet i preussiska minikståren och hafva äfven omnämnt samme deputerades förslag om införandet af direkt och allmän valrätt. Förslaget, som förekom till behandling i landtdagen den 26 Nov. motiverades af Windhorst dermed, att all män valrätt, som gällde för den tyska riksdagen, vore det relativt bästa valsättet. Om det ännu i Preussen funnas ett valsystem efter ständer, skulle han helt säkert före draga det, men sådana element förefunnes ej, enär ingen stat så planmessigt tillintetgjort dem som den preussiska, och de qvarlefvor, som ännu funnes, hade blifvit i grund