Aftonbladet – 29 november 1873, sida 3

1 j kanske åtföljes af en annan: Det är bättre -latt en qvinna njuter för stor aktning, än för elliten.Om en amerikansk talare skulle 1 ladressera sig till en publik på samma sätt -Isom den svenske: Mina herrar och damer ! -Igörande sig skyldig till förseelsen ait a l nämna herrarne först, skulle han anses obalefvad; och man måste erkänna att amerikanarne med hänsyn till qvinnorna — fast ej i något annat fall — tillämpa Pauli förmaning: Hålle hvar den andre yppare än sig!s — någonting som man visst icke kan tillämpa på amerikanskorna. Deras talare ;Jnämna också alltid sitt eget kön först, ilräknande männens artighet säsom amatter lof course, för hvilken man är dem ingen -Itack skyldig! Det är egendomligt nog att 3 liakttaga, hura i ett land, hvars ursprunglliga invånare — indianerne — behandla qvinInnan nästan såvom en slaf, den hvita racens Ifruntimmer skulle erhålla så särskilda företräden. Detta förhållande torde ega en förklaringsgrund deruti, att bland de först utvandrande kolonisterna qvinnorna voro jemI förelgevis fåtaliga, hvilket Jedde till det reIsultat, som vanligen är oskiljaktligt från en sällsynt artikel — en högre uppskattning af I dess värde; och det en gäng inrotade bruIket har sedan bibehållit sig. Emellertid, när man tar i betraktande det brutala sätt, hvarpå svagaste, men i många Thänseenden den ädlaste delen at värt Islägte behandlats och ännu behsnilas bland I mångfaldiga nationer, kan det ej vara annat län glädjande att veta det undantag ega lIrum — att qvinnan icke alltid förnekas sina Irättigheter och billiga anspråk, Den öfverdrifna känslosamhet och sträfvande efter på Idet anåra könets bifall, som ofta yttra sig Ihos amerikanarne, äro drägliga att bevitna, i jemförelse med ryssens eller indianeng I hårdhet och orättvisa. ) Amerikanskan är en intressant uppenbaIrelse. Henves gestalt är smidig och proportionerlig och hon uppbär den med en naTturlig grace och värdighet. Hennes hy är I visserligen oftare blek än blomstrande; men den är fin och hvit. I en samling af ett dussin amerikanskor misslyckas man sällan att upptäcka en eller flera, hvilka kunna placeras bland skönheter af hög rang. Ame rikanskans ansigte är utmärkt både med hänsyn till dragens regelbundenhet och ut trycket. Ögonen äro lifliga; händerna ofta modeller ef symmetri och skönhet; rösten mjuk och klingande. Hon talar den vackraste engelska. Hennes uppträdande är ani merande; ty ehuru hon icke sällan iakt tar stor värdighet i sitt uppträdande förenar, hon dermed ett lifligt begär att behaga, hvilka båda egenskaper temligen neutralisera hyarandra. Men hon är djerf och pretentiös, ofta — det mäste man erkänna — till en grad, som ansenligt förminskar det angenäma intryck, som hennes egenskaper andra äro egnade att väcka. Hvad hennes intelligens beträffar, öfverstiger den icke den för hennes kön i allmärvhet i detta fall gällande måttstocken. I vanligt praktiskt vetande är hon till och med mycket underlägsen Europas qvinnor: I dont know, sir är det stående svar, som den på landsbygden resande främlingen erhåller på hvarje till en amerikanska ställd fråga angående trakten eller andra saker af vigt för honom. I likhet med sin landsman afskyr hon dock att beslåg med okunnighet eller brist på tavkekraft, och om någon i en konversation behandlar ämnen eller inlåter sig i re flektioner, mångfaldigt för djupa för henne, gör hon precis såsom han — lätsar alltid i grund vch botten förstå alltsammans. Den ryktbarhet såsom genier, hvilken förvärf vats af en Kady Stanton, Awoa Dickinson, Grace Greenwood, Susan B. Anthony m. fl., kan man med skäl betrakta lika mycket såsom en följd af amerikanarnes medgörlighet vid bedömandet af fruntimmer, humbugsannonser samt det mera ovanliga förhållandet att se fruntimmer. uppträda såsom offentliga föreläsare, som såsom en rättvis gärd åt deras förmågor. Af de nämnda damerna hafva i synnerhet den första och den sistnämnda utmärkt sig såsom advokater för sitt köns rättigheter, hvilket skulle ha varit högeligen välbetänkt, om de valt sitt verksamhets fält i — Turkiet eller Ryssland, samt om de j gjort sig skyldiga till ytterligheter och oförsyntheter.. Dessa tvenne fel fram: lysa också på ett motbjudande sätt i Victoria Woodhulls och hennes systers, Tennie Claflin, uppträdande. Den förra — en qvinna med ordinär förmåga och utan att på något anmärkningsvärdare sätt hafva frejdat sina anspråk på popularitet — ådagalade för ett par år sedan den oerhörda dristigheten (för att ej säga något värre) att låta proklamera sig såsom kandidat för Förenta Staternas presidentembete! Ej understödd af personer, hvilkas medverkan hon sannolikt hade varit enfaldig nog att påräkna, uppgjorde hon en hämdplan, hvilken hon realiserade genom att i sin och systerns tidning (den är uppnämd efter dem sjelfva) införa en lång historia — förmodligen lika lögnaktig som lång — hvari landets mest framstående predikant, den ädle och snillrike Henry Ward Beecher, beskylldes för ett graverande brott mot sedligheten, Efter mordet på den beryktade schackraren och vlälustingen Jam, Fish, som i lifstiden var öfverste för ett skarpskytteregemente i Newyork, anmälde sig miss Claflin såsom kandidat för den lediga befälsposten. Vändande sig med sin anhållan till en mera medgörlig och mindre aktningsvärd kombination af män, än den till hvilken hennes syster adresserade sig, blef också hennes löjliga begäran bifallen. För att få en uppfattning om det nära nog vanvettiga medhäll, som fruntimren ofta röna från amerikanarnes sida, må man bland annat läsa igenom brottmålsannalerna, hvarvid man skall finna hura i många fall ett brott, som blifvit be lagdt med det strängaste straff — mord — får aflöpa strafflöst när det begåtts af en qviona! Man erinre sig, t. ex., förhållandet med mörderskan Laura Fair. Hon var en otuktig qvinsperson, som i sitt nät hade lyckats fånga en mr Crittenden; mer då hon erfor att han, som var en gift man, ångrade sin förvillelse samt återvände till och försonade sig med sin maka, kände sig koketten sårad. Hon uppfyldes af raseri; grep sin pistol (amerikanskorna hafva ofta pistoler gömda i sina trunks); letade upp. sitt offer och sköt honom död på fläcken, Stäld till rätta för sitt brott, blef hon dock frikänd på grund af ett svepskäl, hvars sanningslöshet hela verlden insäg — hon förklarades vansinnig, Och vid alla mål, der någon kärleksaffär kommer i fråga, utfaller domen vanligtvis till fördel för qvin nan, hon må vara hur moraliskt sjunken som helst. Prostituerade qvinnor, som försörja sig med okyskhet och fickstölder, äro i nio fall bland tio förskonade från de böter, hvilka drabba den man, som ertappas i deras hus. Att dessa förhållanden åro en skamfläck för nationen, i stället för en heder, är oemotsägligt. De förråda en ömklig svaghet och en straffvärd orättvisa. Hvad jag nu sagt om amerikanarne, med hänsyn till deras sätt att bemöta qvinnorna, bör slutligen, för rättvisans skull, ktföljas! at den förklaringen, ait det visst icke alltid är en inre böjelse för artighet och ädel mod. som manar dem till jakttaoande af