Aftonbladet – 29 november 1873, sida 3

i mitt fö lernesland. Min stackars Marie! hon kan inte lida att resa ifrån S:t Ouen, ty kanske skall hennes man komma och söka henne; antingen vill hon fara för att uppsöka honom eller också stanna här, och derför kan inte heller jag få resa till Desirge och mitt egej land. Om ändå Marie kunde låta öfvertala sig! Min lilla Desirge är i Skotland; de göra mycken affär af henne der hon nu är, Hela förhållandet är som ett underverk; tänk blott, min unga vän, att hon vistas i ett hus, som var mitt eget hem, då jag var ung; — är inte detta ett högst eget förhållande ? IPesirön tr upprepade Cosmo och såg upp med en frågande blick, Fan kom så väl ihåg den lilla, täcka flickan söm tröfs derag olikhet ändå så mycket erinrade honom om madame Roche, Han gåg ifrigt och forskande på den vackra, gamla frun — men nej — inte fanns det någon likhet dem emellan. Desirb6e! Kunde det ändå vara Joan nas vän, den lilla hjeltinnan under upplopet i Fidinburgh — hon, som nu vistades Vid Melmar? ynglingen blef helt upprörd i sitt sinne, då han tipprepade dötta Harman, han kände liksom höll ban i fing händer nyeckein tjll en vigtig hemlighet — lvad kunde den yara?: Har ni hört hennes namn? Ack, min lilla flicka var ij sanning en Desirge2, återtog madame Roche, Hon kom då de an dra blifvit tagna ifrån mig; hon blef min tröst. Vänta! — hon nämnde i ett af sina bref en person med ert namn! En — ack, ee på mig! — en son af min gamle vän. Mitt barn, JAt mig få se ert ansigte — kan det vara möjligt att. pi är son af Patrick — min goda kusin, Patrick? Hvad! — är det verkligen möjligt ag är ni den unge Li vingstone af Norlaw