Aftonbladet – 28 november 1873, sida 2

Franska natienalförgeamlingens möte den 24 dennes öppnades med uppläsandet af ett af republikens president till församlingen stäldt budskap, hvilket var af följande ly delse: Jag är angelägen om att uttrycKa för er min lifliga tacksamhet för det storartade bevis på förtroande, som I nyss gifvit mig. I det I för sju år anförtrott mig den verkställande makten, hafven I velat tillförsäkra landet den trygghet, som är en nödvändig underpant för dess välmåga. Jag skall, hoppas jag, motsvara. er förväntan; I skolen alltid i mig finna ett fast stöd för ordningen och en trogen försvarare af na tionalförsamlingens beslut.Omedelbart ef: ter uppläsandet af detta lika korta som betydelselösa budskap framställde L6on Say till ministrarne sin interpellation om orså ken hvarför de dröjde med att utskrifva Yalen till de lediga katsomal nationalförsamligen. Talaren ansåg, att man mindre skulle oroa landet, om man på en gång utskrefve så många partiella val som möjligt och tilllägger: Då man 1852 stiftade en lag, som tillstädjer sex månaders uppskof med de partiella valen, var det just för att på en gång kunna fylla alla de obesatta platserna. Om man tolkar lagen på ministrarnes sätt, bemfaller man åt svårigheterna af 1849 års lag, som ville fylla de lediga platserna efter 40 dagars förlopp och sålunda bildade en oafbruten kedja af val. Mot slutet af sitt tal yttrade Say: Vi äro nu vid sista dagen för kabinettet af den 24 Maj, som började med pressens korrumperande, fortsatte med intriger och slutade med konstituerande af en diktatur.Under talarens framställning rådde inom högern ett oväsen och ett larm, som ofta öfverröstade honom. Inrikesministern Beul uppträdde nu i tri: bunen; han sade: Det är konseljpresidenten man åsyftar, men jag skall icke läta anklagelsen gå förbi mig. Vi äro lyckliga, att hr Leon Say ändtligen gifver församlingen detta tillfälle att tillämpa den ministeriella ansvarigheten, som skall framträda i all sin skönhet. (Skratt.) Beulå förklarar att orsaken hvarför ministåren uppsköt valen, var den att hon fruktade agitation. Som anledningar till oro uppräknade han: generalrådens session, territoriets utrymmande och — — landtbruksmötena (Skrattsalvor), Inrikesministern anser icke, att det skulle varit lämpligt att öka dessa anledningar till agitation med utskrifvandet af val När pi var minister, säger han till Leon Say, fördröjde eller påskyndade pi valen efter kabinettets politiska behof. Han anför två exempel för sitt påstående: det val på Corsika, då Rouher valdes, hvilket man uppsköt i sex månader, och fyllandet at Saint-Marc-Girardios plats, då man utfär