Aftonbladet – 28 november 1873, sida 2

hvarandra med inbördes heders, feke bör let så förstås, att dermed afsåges endast sammanlefnaden männen emellan. Finge dessa bud gälla såsom sig bör, och vid vigselakten fortfarande uttalas, skulle ordet sundergifvenhetha erhållit en mildare betydelse än nu blir fallet, när kyrkomötets indringar sammanställas med hvarandra. Icke heller bör det förbises, hvilxen skilnad det är, och huru olika det måste kännas. särdeles för den grannlaga qvinnan, emellan att bortstryka ord, som länge stått att läsa, och fyllt hennes hjerta med glädje, emot fränvaron af dessa ord, om de i handboken aldrig hade varit nedskrifna. Hård måste den man vara, som häri ej finner en väsentlig skilnad. , Hvad som egentligen menades med ett visst-Bjelfsvåld, hvilket genom vigselceremonielets ändring skulle hämmas, kan endast den som fällde uttrycket förklara; men sö mycket vet man, ocli det intygas af hundradetals polisoch domstolsprotoXoll, att det är mannen mer än qvinnan, som gör sig skyldig till sjelfsvåld, hvarföre det förefaller minst sagdt besynnerligt, att endast qvinnan skulle blifva. föremål för Vigselordens skärpning. Slutligen till en annan ej mindre vigtig sida af frågan. I dessa tider bör kyrkan vara varsam fed Sina vänner. Finner qvinnan ej hos statskyrkan def värme, hvaraf bon har behof — vändes hennes bFinnände kärlek till kallsinnighet och misstro — så äfventyras mör än den liturgiska stilen kan uppväga. Blir kyrkans seremoniel för benne anstötligt, känner hon sig förorättad och sårad — hvem kan beräkna följderna? Hennes inflytande som maka, moder och syster är oberäkneligt, och hvad hon uträttat i Ordets tjenst veta vi äfven. Den sista vid korset och den första vid grafven, Var bon sedermerå den främsta, trofastaste och ståndaktigaste bland martyrerna. Och den dag som nu skrifves är hon.kyrkais kanske starkaste stöd. Historien är hennes vitnes: börd att hon för sin tro kämpat, lidit och försakat med mer än manlig ståndaktighet och med egna ögon kunna vi s6, att om hon ej funnes ibland de församlade, skulle mån get heligt rum bli bedröfligt tomt. En hård andefattig formalism har i alla tider förmåt! myeket, och gör så än.s Så långt förf. i Tidskrift för hemmet Tidskriftens egen redaktion uttalar för sir egen del samma åsigt, i allt väsentligt in stämmande med det af förf. anförda. Vi skola i-.det. längsta hoppas, att rege ringen icke måtte sanktionera kyrkomötet förslag. Skulle emellertid denna förhopp ning slå fel och regeringen räcka sin hand till.genomförande af denna i sanning både onödiga och onyttiga förändring, så skulle utan tvifvel ett sädant regeringsbeslut fram kalla icke blott en. storm af ovilja, utan ät ven ett fortvarande djupt grundadt miss nöje, och det skulle möjligen kunna komm: att innebära det första uppslaget till sön dringar, som blefve af en helt annan ka rakter, än de, som för några ärtionden se dan framkallades af förkärleken för de gamla böckerna.