Aftonbladet – 27 november 1873, sida 3

Ivar som om hvarje dansk handtverkare och fabrikant, som skulle anbringa figurornament. var rädd, att man skulle tro, att han hade lelömt, att han var Thorvaldsens landsman. På sjelfva ingångsportiken: Thorvaldsenska figurer, hos kongl. porslinsfabriken, dito, hos Bing Gröndal dito, hos Henriques, Thorvaldsens arbeten i bisquit, hos Wendrich dito reliefs på Wedgwoodgrund, G. Hesses terracottafabrik dito dito, Ibsens enkas dito dito! Utom alla dem jag nu glömt. Något mera omvexling — specielt på terracottaorarådet, det är allt, hvad vi finna att önska af förändringar i riktningen — för öfrigt tillropa vi våra danska bröder af fullaste hjerta vår lyckönskan, och hoppas, att vi snart skola bli i stånd att våga lygsna efter, om vi kunna förnimma ett välkommen efter! Ty ehuru vår väg måste bli en helt an nan, så står vårt mål dock bredvid Danmarks: till att sträfva mot samma rena enkelhet och sanningskärlek iformen hänvisas vi tydligt gerom mera än folkslägtskap och kulturhistoriska och klimatiska betingelser för vår utveckling. e. Norge var i det hela taget svagtrepresenteradt på verldsutställningen i konstindustrielt afseende, men det lilla som fanns var intresseväckande och tilltalande. Det var naturligtvis hufvudsakligen i träarbeten och guld: smedsarbeten Norge excellerade, Visserligen har det med skäl från tysk sida blifvit anmärkt, att träsniderierna, dessa intressanta lemningar af en äldre tids nationella husindustri, voro mindre utmärkta i Wien än i Paris 1867, men jag hoppas, att det måtte bero mera på tillfällighet än på något djupare liggande skäl. Icke har denna vackra industrigrens ledning nu gått öfver i mindre insigtsfulla händer än förut? Det har alltid varit mig påfallande, att de norska träsnideriernas löfverk genomgående bära prägeln af renaissancens ornamentanordning och snarare tyckas ba tillhört utländskt silfverarbete än vara ursprungligen norskt, och att deremot så ringa vigt lägges vid utvecklandet af det äldre romanska träsnideri, som blomstrade i Norge i medeltiden och afsatt sina herrliga spår på så många stafkyrkor,, Skulle icke här ligga ett rikt fält till bearbetning, och skulle ej äfven i stort — i arkitektoniska företag i trä — dessa träsniderier äter komma till sin rätt? Detta plattrelief, af hvilket de bestå, låter sig frambringa med de enklaste medel på en god ritning och borde falla sig lika billiga som vackra. Vi hänleda specielt snickerifabrikernas uppmärksamhet derpå, alldeles särskildt fabrikens i Fredrikstad. Den lilla modellen af en Stavekirke väckte rättvist uppseende hos utlandets ar kitekter och konsthistorici, som här fingo anledning att se ett återgifvande i miniatyr af hvad de ej ha lätt att komma ät i verkligheten. Glosimodts vackra medaljonger i trä och elfenben utmärkte sig som vanligt för sia renhet och enkelhet. Men Norges förträffligaste arbeten på konstindustriens område är Tostrugs nationella guldoch silfversmycken, i synnerbet väcka hans filigranarbeten naturligtvis allas beundran, emedan han upptagit dessa norska former, hvilka afvika komplett från den enformiga behandling, som annars alltid, t. ex. i Italien (Genua), blir filigranarbetet till del. D.