Aftonbladet – 27 november 1873, sida 3

t tradt, und sich durch die Schwankun t Igen der Mode in der Kunstindustrie nicht irre s Imachen zu lassem, Det är klart och det h jär ofta nog upprepadt, att Thorvalisen är a lden store stödjepelare, som genom sin verk samhet och sitt museum har gifvit både im: elpulsen och riktningen åt denna kraftigt uppspirande konstindustri, och derom vitnar hela den strängt antikiserande riktning, .Jsom gjort sig gällande inom nästan alla branscher; men deremot ser man sällan -Jnamnet på den man nämner, som uppfostrat rIden nuvarande generationen af konstnärer, I byggnadsarbetare o. a. som influera så lyckI Hligt på det danska arbetet. Vi mena turligtvis gamle Hetech, Näst efter det ega ett snille, som kan öppna hela natic nens öga, är det den största lyckan för ea .jnations konstindustri att ega en talang, Isom kan stödja och rikta och styra desa Ihand. En sädan talang var Hetsch, och Ihans mångfaldiga lärjungar veta och eTkänna med glädje den skuld, i hvilken de stå till honom. Denna yngre generation af Tkonstnärer gick ut i lifvet med ett stark: medvetande om betydelsen af ett folks industriella skönhetssinne och om konstnärerInas skyldighet att ställa sig i dess tjenst, lunder det handtverkarne, uppväxta vid en teckningsundervisning, som baserade sig på den med Thorvaldsen inträdda rena smaken för antikens enkelhet och storhet i formen, med tacksamhet sögo konstnärerna komma sig till mötes, Ett konstindustrilotteri grunIdades — ej ett lotteri af den infama art, som är till för att betrygga handtverkarne motatt behöfva tillegna sig en högre skön het i sina arbeten genom att skaffa deras dåliga arbeten afsättning utan eti konstlotteri med den uttalade plan att befrämja skönhetssinnet genom att förmedla samverkan mellan den uppfinnande konstnären och den utförande arbetaren, i det lotteriet beställde ritningen hos en konstnär, erkänd för sitt sinne för industriens beho? och utförandet hos en handtverkare, erkänd för att kunna forma andras id6er. Ritundervisningen leddes i strängt allvarlig anda: det fick icke endast finnas mörstergilla förlagsplanscher, basreliefer och rondbosser, utan — det fick ej finnas an nat än mönstergilla dylika, så att lärjun gen ej hade ett lättgjordt val mellan sleptrian och skönhetssinne utfallande till den förras fördel, utan med nöjvändighet leddes in i det senares spår. Och nu spira frukterna! Detta skönhetssinne tränger in i familjlifvet hos de bildade klasserna, och känslan af att det vackra stilfnlla arbetet i ett enkelt material ej är dyrare än det stillösa (utan snarare tvärtom) sätter den mindre bemedlade snart i stånd till att skilja mel lan godt och. ondt. : Har Danmark då all deles brutit med sina nationella traditioner? Nej, ingalunda. Det är sant, att det kunde se så ut i denna rörelses början; men den som har sett expositionen i Kjöbenhavu 1872 och Wienexpositionen 1873 skall nog se, att så är icke fallet. Här hos oss, der man börjar ropa så högt på nordisk stil både i tid och otid, här skulle man se Christensens förträffliga guldsmedsabeten efter bronsåldermotiv hemiade frän fynd.i Davmarks egen jord. Ätven Drew sens elekroplåtsaker efter bronsäldersmotiv äro mycket framstående; men något sö in tagande och stilrent som Christensens arbeten hade hela Wienerexpositionen ej att erbjuda — det är icke mitt utan den nyssnämnåe tysken Pechts omdöme, i hvilket jag för öfrig. follkomligt instämmer. Med rätta hade derför ockeå en del af hans exposition fått sig plats anvisad i rocundan, (devherrliga dryckeshornet, gulifiligramarbeten, antika tafelserviser m. m.). I gamma riktning utmärkte sig också ett juvelskrin i nordisk l. medeltidsstil efter prof. Peters ritning afl Rasmus Jensen (Horseueg). i Att Danmark på expositionen var långt : mindre väl representeradt än det både kunde och borde varit, kan väl vara sannt, men har sin naturliga förklaring i de stora anspråk ji Danmark sjelf nyss för att åstadkomma den förträffliga utställningen i Kjöbenhavn hade ställt på sina egna arbetskrafter och sina exponenters uppoffringar. Emellertid återfunno vi dock här de betydligaste firmorna ; från 1872. Inom porslins och terracotta-i industrin intog naturligtvis kongl. porslinsfabriken hedersrummet i rotundan. Jemte sina bekanta gamla blåa mönster, visade depna firma oss förträffligt målade frukter. Dertill naturligtvis en serie af särdeles vällyckade efterbildningar efter Thorvaldsenska figurer: Eros, Afrodite, apostlarne m. m. Samma hedersplatz hade äfven Bing Gröndal fått för en afdelning af sin keramiska exposition: vaser, Thorvaldsens Eros m. m. Rätt egendomliga voro Wendrichs terracottaarbeten, antika former med Thorvaldsenska basreliefs på Wedgwoodgrund. bsens enkas terracottafabriks alster utmärka sig för en stilrenhet, klarhet i tonen och en szanska kraftig teckning. Bland möbeloch lekorationsarbeten framhålla vi en skänk med spegel, vackert inlagdt arbete från etablissementet Holmens kanal 2, likasom Rörups och Sörensens möbler, samt en blå och förgylld möbel af Rosted, hvarjemta vackra elfenbensutskärningar förekommo från Magus Hansen och Schwarz Sön. Slutligen utgjordes en ej ointressant del kf den danska expositionen af den nationella usindustriens alster, likasom den probersten, på hvilken man kunde skönja det inlytande skönhetssinnet i industriens högre ager hade utöfvat på de lägre. Här faun nan då sådana saker som ett bord i särdees emakfullt markqueteriarbete af kastella 1en Speerschneider; af fru Thornam i Lyng oy och Fr. Marie Kaufman en gauska egenlomlig användning af fiskfjäll till konstiga lommor; men framför allt förtjena Fr. Rasnussens utmärkta broderier och sydda spetjar att framhållas. Broderierna ihvitt hade n klarhet och korrektbet i konturerna, som mm de hade varit handritningar, och teckingens renhet var öfverhufvud taget beiadranevärd. Föreningen för husflitens berämjande visade ganska vackra arbeten med andsäg samt trämosaik och sniderier i norsk mak. Men både dessa träsnidier i allmän et och specielt en samling träskedar (icke xponerad af sällskapet) stodo långt efter le norska böndernas arbeten i denna branche. ia, Ej heller tycktes oss det textila nationella betet vara a! synnerligen framstäende art. Man kunde nu fråga, om der vid den högre lanska industrien, så som den framträdde på xpositioken i Wien, då endast funnos agrar och inga skuggor. Jo, en skugga unno vi, och den läg just deri, att ljuset ar för enfärgadt. Det kan lätt begripas, tt vid den öfverlägsna ställning Thorvalden intar inom ej endast den danska utan nom Europas konst, det är ytterst frestande ör de handtverkare, hvilka nu ha hans mueum ibland sig, att hemta alla gina figurtotiv från hans verk men när det bok4 q 4 1 1 1 j 1 i f ; f d f V d E S q 1 d 8 D Vv 8 1; å d 8 8 8 if r si FÖRST P Pp RLAdmr 5 hi tafligen går så långt, att — med några lldeles försvinnande undantag — alls inga nåra figurer än Thorvaldsens finnas i en hel ations figuralornamentik, så ser det ut som m Danmark icke egde annat än just Thoraldsen. Genom detta ständiga användande f Thorvaldsenska statyer och basreliefer tid och otid, uttröttar den kjöbenhavaska PETEEESNE 1 LIE FUN FEV RAG Ag. Ce SERIES I VISKPIIE BST Tse sö sk a