Aftonbladet – 26 november 1873, sida 2

ur resultatet af i fråga varande votering com till stånd. Bland de 378 deputerade, som röstade för regeringen, voro 292 fusiolister, 37 rena legitimister, 7 bonapartister ch 42 medlemmar af den konservativa frakio, som hittills utgjort den högra flyzeln af venstra centern. Mot regeringen röstade 70 radikale, 132 liberale republikaler, 91 moderate republikaner, 16 konservative republikaner och: 1 legitimist, eller tillsammans 310 deputerade. Om grefvens af Chambord besök i Paris skrifver Times korrespondent: Grefven har tillbragt tre dagar här i Paris; han har äfven varit i Versailles. Hans parti tyckes ha trott, att under den oreda, som en regeringskris måste framkalla, oväntade chancer för det legitima konungadömet kunde inträffa. Om så var fallet, ha grefvens an: hängare i hög grad missräknat sig. Det heter, att grefven har för afsigt att skrifva ett öppet bref, som ytterligare skulle förklara hans skrifvelse till Chesnelong, men att hans vänner bedt honom uppskjuta dermed, till dess omröstningen egt rum. Enligt ett annat meddelande till Times skulle de orleanistiske deputerade ha sökt förmå grefven af Chambord att helt och hållet afsäga sig kronan till förmån för grefven af Paris, som då skulle vara alla de franske monarkisternes kandidat till franska tronen. På detta arrangement har grefven af Chambord dock icke velat gå ir. I tidningen Union förklara legitimisterne af yttersta högern (bland dem Belcaste!, markis de Franclieu och du Temple), att de den 20 dennes icke velat deltaga i omröstningen, emedan deras samvete förbjöd dem, att erkänna förlängningen af Mac Mahons embetsmyndighet såsom ett nödvändigt och säkert medel till Frankrikes räddning. Vi stå, säga de, under vår konung; vi ha lika litet som han någonsin bedragit landet, och vi skola icke heller göra det hädanefter! Den bekante historieskrifvaren .Lanfrey har ingifvitfsin afskedsansökan såsom Frankrikes sändebud i Schweitz. Han ville draga sig tillbaka redan efter regeringsombytet len 24 Maj, men samtyckte på regeringens begäran att tills vidare qvarstanna på sin post. I sjelfva verket mäste det dock för en man med hans utpregladt liberala hsigber vara motbjudande att tjena den moraiska ordningens, regering. Denna gång har hans afskedsansökan blifvit beviljad, men hans efterträdare har ännu icke blifvit atnämnd. Den andra sessionen af den reformerta kyrkans i Frankrike allmänna synod öppna ies i Paris den 20 dennes. En protest ai de 42 medlemmarne af den Jiberala minoriteten mot den af den ortodoxa majoriteten vid sessionen förlidet år antagna trosbekännelsen upplästes. Desse liberale deputerade förklara, att de icke ämna afvika från dessa frihetens grundsatser, som utgöra skälet för protestantismens tillvaro, och att de icke kunnz intaga sina platser i synoden, så läage hon vidhäller detia beslut. Vinsterns platser voro i sjelfva verket tomma och af synodens 108 medlemmar voro endast 62 närvarande. Synoden antog en resolution, i hvilken den förklarade sig vidhålla de grundsatser, den vid förra sessionen proklamerade, och den trosbekännelse, den då antog. Rapportören för synodens permanenta utskot: föreslog, att synoden skulle uppfordra regeringen att sanktionera i fråga varande trosbekännelse. Om denna sanktion gifves, skola de protestantiske kyrkoherdar, som hädanefter tilisättav, icke få utöfva sist embete på annat vilkor än att de underskrifva lenna trosbekännelse. Men de liberale pro.estanterae skola aldrig underkasta sig denna oekännelse, och de utgöra hälften af Frankrikes reformerta kyrka; att de stannat i minoritet på synoden beror antagligen på stt felaktigt representationssätt, i det de stora församlingarna, i hvilka det liberala slemeniet är mycket starkt, icke hafva ett untal delegerade, som står i förhållande till lsras medlemsantal. Och att den nuvarande dlerikala regeringen skall gifva den begärda sanktionen tords knnna anses temligen sä cert; ty mellan den ultramontana katolicisnen och den protestantiska ortodoxien har å den senaste tiden visat sig en afgjord olidaritet, när det gäller att bekämpa otrons frawsteg, d. v.s. det religiösa framätkridandet. En schism inom Frankrikes reormeria kyrka tyckes sålunda vara oundriklig. Ett förslag till domstolsorganisation ör tyska riket, som utarbetats af riksansliet, är för närvarande under pröfning nom förbundsrådet och kommer att föreiggas den nästa år sammanträda1ide nya iksdagen. Detta förslag omfattar alla grear af jurisdiktionen: förlikningsoch hyn. elsdomstolar (amtsgerichte oc handels. erichte), domstolar af före ag ert Nar va instansen (landerichte), appellatönsdomstolar (oberlandes erichte) och kassationsdomstolen, Med unantag af den sistnämnda, som skall blifva n kejserlig domstol, skola de öfriga domtelarne stå under de särskilda staternas averänitet och skipa lag i sina respektive tveränera namn, Dessa olika domstolars antal skall betydligt minskas. Domstolarne E första och andra instansen skola bestå fem kamrar. Alla de öfverdomstolar, om finnas i Tyskland, skola försvinna. Hvad en nya öfverdomstoien beträffar, hvilkens sidens ännu ieke blifvit bestämdt, skall en bestå af medlemmar valde inom domare åren i alla tyska länder. I fräga om ormisationen af den civila jurisdiktionen sy 8 man inom förbundsrådet redan ha komit till enighet. Den förnämsta stötestea organisationsförslaget är inrättandet