Aftonbladet – 26 november 1873, sida 2

De senaste telegrafiska underrättelserna rån Frankrike vända sig kring en af republikens president utfärdad skrifvelse till nationalförsamlingen och kring Lon Says länge bebådade interpellation om fyllnadsvalen, hvilken framställdes den 24 dennes. Underrättelserna äro emellertid ytterst knapphändiga och lemna föga eller ingen upplysning vare sig om presidentens skrifvelse eller om den debatt, som utspann sig med anledning af interpellationen. Allt hvad man får veta om skrifvelsen är, att presidenten tackar församlingen för hennes förlängande af hans myndighet och att han lofvar att försvara ordningen och draga försorg om att församlingens beslut bli respekterade. Innehåller skrifvelsen ingenting mer, är den af ytterst tarfligt innehåll, om det också måste medgifvas, att den i så fall anstår den man, hvilken af den suveräna nationalförsamlingens majoritet blifvit utsedd till hennes representant icke för sin statsmannavishets skull, utan för sin supponerade villfarighet att spela huggvärja, om den republikanska stämningen i landet vid något tillfälle skulle komma att gifva sig luft. Med afseende på debatten om interpellationen förmäler telegrammet blott, att inrikesministern Beul försvarade uppskjatandet af valen — på hvilka grunder, derom lemnas vi i den fullkomligaste ovisshet. Kanske anförde icke den värde inrikesministern några motiv, hvilket otvifvelaktigt skulle varit det bästa han kunnat göra, enär sådana hemtade ifrån verklighetens och nödvändighetens område omöjligen kunde stå honom till buds. I stället påstod han, att regeringen gått mer opartiskt till väga vid valen än Thiers, Huruvida han anförde några bevis för detta påstående känna vi ej, men troligen var han äfven i detta fall hindrad af samma skäl som gjorde sig gällande för uraktlåtenheten att motivera fyllnadsvalens uppskjutande. Deputeraden Bethmont angrep ministeren för hennes delaktighet i det monarkiska restaurationsförsöket. Här på svarade Broglie, att kabinettet icke på något direkt sätt ingripit i denna sak. Hertigen aktade sig dock försigtigt att ingå i någon förklaring öfver de många indirekta sätt, på hvilka regeringen understödt restaurationen och som väckte så mycken förbittring hos den frisinnade delen af det franska folket. Församlingen antog med 364 röster mot 314 öfvergången till en enkel dagordning. Sedan ofvanstående var skrifvet ingick ett telegram om ett par personombyten i ministeren, och hänvisa vi till detta telegram. Den franska pressen sysselsätter sig naturligtvis mycket med utgängen af den votering i nationalförsamlingen, som gjorde marskalk Mac Mabhon till prezident på sju år. Den konservativa republikens organer försvara sitt program med samma bestämdbet som förr, i det de betona, att deras parii ännu har en vigtig uppgift att lösa och kav uträttar mycket vid behandlingen af de kon stitutionella lagförslagen. De bonapartisti ska tidningarna äro delade i tvenne läger, likasom de bonapartistiske deputerade i na tionalförsamlingen, men till och med de bland dessa tidningar, som represeutera den miss nöjda fraktionen, intaga en passiv hållning, likasom Rouher och hans anhängare i na tionalförsamlingen afhöllo sig från att rösta, och regeringen behöfver icke frukta nå gon stark opposition från det hållet. Det gifves många, som tro, att dt imperialistiska partiet måste anses fullständigt upplöst; då deremot andre antaga att det åter skall uppträda såsom ett par.i raed samlad styrka, när förvecklingar uppstå, som gifva det tillfälle att åter komma fram med yrkandet om en appel till folket. Hvad ma: joritetens organer angår, så dölja icke de få tidningar, som representera den egentliga legitimistiska högern, sitt missnöje och förklara högljuddare än någonsin, att endast Henrik V kan frälsa F-ankrike. De ha öfverallt inom landet satt i gång en agitation för samlandet af underskrifter vå petitioner om konungadömets äterupprättande, och det tros, att en af Mac Ma hons första regeringsåtgärder efter förlängningen af hans mandat skall blifva ett förbud häremot. De verkliga organerna: för nationalförsamlingens suveränitet visa der: mot den största glädje, ofta nog på ett rögst öfvermodigt sätt, i det de uppfordra regeringen att på det häntynslösaste sätt bruka sin makt mot sine politiske motstånlare. Följande yttranden i Journal de Pais kunna tjena såsom profstycken: Voteingen vid det minnesvärda sammanträdet len 19 November öfverlemnar revolutionen st oss bunden till händer och fötter. Det kommer nu an på, att vi icke låta insöfva oss lugn i ett Capua, utan sätta munkorg på rilddjuret, ja till och med skära öronen af letsamma, om det försöker att bitas. De 78 konservative inom församlingen äro lsmäktige. Med Thiers, som utsådde vedrägtsfröet bland dem är det nu förbi. Voteringen om maktförlängningen är det sedan, der denne orostiftare lidit ett ohjelpigt nederlag. Nu väntar landet af församingen, att hon icke stannar när hon komnit ett så godt stycke på väg. Det förrar, att hon skall gifva det sådana lagar, om försäkra de konservative om öfvervig en öfver revolutionens anhängare, MDetj ill hafva en vallag, en kommunallag, som :. ifver det politiska inflytandet åt dem, som : öra hafva det o. s. v. Andra tidningar; mtala män sådana som R6musat, Leon Say, : )ufaure m, fl. med den största ringaktning ch den nyligen till deputerad valde gene; al Letellier-Valaz alldeles som om han: kulle ha varit ex af kommunens generaler. i lere tidningar uttala emellertid den för-!i oppning, att marskalk Mac Mahon icke;i ball IR4a dim wrnkag mad of mäns