Aftonbladet – 25 november 1873, sida 2

antar RN MR Nas Om arten af det intryck, som den i vårt hö lad förda diskassion rörandeåtskilliga ställ-lif ingar och förhållanden vid seminariet försa vildande at lärarinnor qvarlemnat hos dem lfå a våre läsare, hvilka för ämnet känna nå-1s2 got lifligare deltagande, kunna vi ej hysajlkt minsta ovisshet. Den försigtigtandvikande af hållning, som seminariets direktion funnit st skäl att iakttaga, i förening med den i vårt Pp! blad tydligt uppvisade beskaffenheten afden Vi förklaring, sem läroverkets rekter afgilvit,fö ha båda, hvar på sitt sätt, exåast ytterli le gare styrkt befogenhetem å! de anmärknin-g gar, en insändare — framstält, och afls hans till direktioxen riktade vördsammaj!? bemställan, Ork sålunda det hittils vanasjd resultatet at förhandlingarna i derna sak är X ån bekräftelse å giltigheter a! den oro och d det missnöje, hvarför seminariet på många g håll är föremål, så innebär detta naturligt-e vis en befallande anledning att, i trots af! vederbörandes klarligen röjda oberägenhetr att röra på sig, ej låta den en gång väckta i! frågan falla. Det intresse, som folkrepro-rT sentationen redan länge visat för dem yvinY liga bildningens främjande, och hvilket man VY har att tacka ej blott för initiativet till lä-8 rarinne-seminariets inrättande, utan ock förit en fullständigare enordning af detsamma, än jd K. M:t föreslagit, gifver oss anledning att li hoppas, att det ej skall förblifva utan allls frakt, om man fäster riksdagens uppmärk-7 samhet på detta ämne. Denna vår förbopp-r ning försvagas ej af den omständigheten. attie missbelåterhet med seminariets navarandes skick hade sin, om också ej öppet omtalade t andel i det missöde, som wid sista riksmötet då drabbade förslaget om elementarskolor förh flickor. j; Vi hade för hågra månader sedan tilltällejt att framställa ett par erinringar em behof-ö vet af förändrad inrättning af de närmasrtel:s styrelserna för elementarläröverken, dervid! fasthållande den mening, som Andra kam-l maren 1868 uttalade i det yrkandet, att nå-l gon inflytelse måtte i läroverksstyrelserna ! lemnas ät Vederbörande kommuner och åt föräldrarnes målsmanskap. Vi tro nemligen ! att, andra fördelar nu onämnda, härigenom! en lätt nog uppstående menlig ensidighot il! ledningen af en skolas angelägenheter kunde ! motverkas. När emellertid skolmän i allmänhet föga torde tilltalas af denna tanke, ligger skälet deri, att de endast inom sin egen eller fackmännens krets förutsätta lef-Å vande intresse för och verklig insigt I skolans angelägenheter. Denna misastre till dem, som ej äro fackmän, förekommcor o3s alltför öfverdrifven. Men å andra sidan skulle det ingälunda för ens ett ögonblick kunna falla 088 in att förorda en sådan anordning at styrelsen för ett läroverk, hvarigenom lårarne blefve derifrån uteslutna; tvärtom antaga vi, att de böra vara någorltäda starkt representerade i skolstyrelsen. Om sålunda skolmännen med förändran och afgjord misstro anse en sådan sammansättning åf en skolstyrelse, som direktionens öfver lärarinne seminariet, Så måste vi ställa oss på deras sida, ty i nämnda styrelse är skelans lärarekår alls icke representerad, och detta i vår tanke principiela fel har, sksom enhvar kan af statskalendern inhemta, ej heller i någon mån afhjelpts på sådant sätt, att man vid valet af direktionsledamöter bemödat sig att åt den särskilda sakkunskap, som en skolstyrelse behöfver, der lempa något Utrymme. I denna anordning är en ändring nödig. Hvad särskildt lärarinne-seminariet angår, har det närmast till hands liggande beviset, och detta ganska talande, framkailats genom den af en insändare i vårt blad gjera hemställan. Direktionen söker komma ifrån saken genom att till offentligheten öfverlemna ett så kalladt skriftligt anföJramde, som till henne — vi veta ej, om af egen drift eller på änmodan — linlemnats från en lärare, mot hvilkons lärometod de svåraste anmärkningar blifvit framstälda, och hvilken tillika är iäroverkets rektor. Billigtvis må man väl spörja, om ej direktionen, derest hen skall anses ega förmåga att rätt sköta alla de åligganden och utöfva all den myndighet, som åt henne uppdragits, äfven borde kunna sjelfständigt undersöka de anmärkningar, kom mot seminariet riktas, derom bilda sig ett omdöme och delgifva detta åt den oroligt väntande allmänheten, i stället att — vi bedja om ursäkt för uttrycket — söka skydd bakom ett anförande af en bland lärarne, Må vara, att denne lärare innehar den vid detta .lläroverk, såsom längre ned skall visas, tem.Mligen betydelselösa rektorsbefattningen, så bör han väl ej derför anses känna förhållandera, förstä saken och kunna tala med mer auktoritet, än hela den allsvåldiga diTrektionen; — ty är det händelsen, att direktionen, när det gäller att tränga djupare in i och närmare redovisa för förhå!landena, måste låta en annah tala i sitt ställe, så ligger ock häri en den allra allvarsammasto kritik af direktionens sammansättning. Om man nu vidare besinnar, att direktionen na.urligtvis låtit offentliggöra seminarii-rektorns anförande derför, att hon funnit eller trott det vara tillfredsställande, och vidare erinrar sig, hvilken tillintetgörande kritik — äfven i afseende på faktiska uppgifter — det ådragit sig, så kan man näppeligen kom ma ifrån den öfvertygelsen, att styrelsen för seminariet, om än bestående af i andra riktningar utmärkte män, verkligen här l vid låg stått allt för mycket ttantör frå:Igan och stått på en alltför osjelfstänI dig ståndpunkt åf insigt och omdöme. Och lärhennes ställning sådan, när anordningar linom läroverket blifva kriticerade och skola I försvaras, så är naturligtvis det antagandet ej allt för vågadt, att den ej är bättre, när förfoganden vidkommande semikåriets inre angelägenheter af henne skola beslutas. Vi vilja hoppas, att man ej häri skall se något