Aftonbladet – 22 november 1873, sida 3

snabba, fransyska fötter hördeg Vå vägen upp till, eller ned ifrån ja mansarde. Många qvicka infall haglade då öfver den unge engelsmannens stöflar, dem han med malplaceradt förtroende ställt utanför dörren för att få borstade, Fhurg Qosmo hade bott i ett stort hus i Edinburgh, var han alldeles ovan vid ett sådant spring i trapporna, som i denna lilla franska stad. Icke så sällan släckte Tpgliasen med sin ålders blygsamhet, sitt ljus vid en hastigt vaknad froktan att någon kunde titta i nyckelhålet, eller steg han i hast-upp och klädde sig I föreställning att ett er soft nattsvärmare, irote det bräckliga läget som var hans enda värn, kunde spränga upp dörren och rusa in till honom. Rummet var ganska litet och egde ingerticg anmärkningsvärdt mera än den lilla bordstuisaren på spiselkransen, som alltid helt trotsigt och sielfatändigt slcg i fnllt oberognde opposition till tornuret i S:t Ouen. Fönstret låg inne i vinkeln mot det andra huset, som utan misskund afhöll hvarje solstråle från att titta in till Cosmo. På detta vis, uppe i tredie våningen och med grannens husgafvel bortskymmande solljuset, skulle man ej gerna trott att Cosmos fönster erbjöd honom nfgot lockande föremål för ögat. men emellertid var detta i verkligheten förhällandet. Då Cosmo tittade ut genom sitt fönster kunde han nemligen till sitt stora nöje se in i det andra husets andra våning, en vacker bostad med, hvita gardiner, blommar i fönterna och sgollius under halfva dagen. Det var enliten intagande interieur, med sina tidiga vårblommor och hvita draperier, uppsatta på ömse sidor om fönstret med granna vand, Intetdera undanskymde svartsjuktummets inre för Cosmos blickar och ej ens lå lampan blef tänd, sänktes någon Fall