Aftonbladet – 21 november 1873, sida 2

Enligt ett i natt ankommet telegram har ou Mac Mahon blifvit utsedd till franska republikens president för en tid af sju år, den tid, som marskalken i sitt budskap sjelf bestämt och hvilket minoriteten i femton mannakomiten uppsatt på sitt af deputeraden Deveyre i form at amendement fram stälda förslag. Beslutet om Mac Mahons maktförlängning fattades med 383 röster mot 317, således med 66 rösters majoritet. Orsaken till denna jemförelsevis stora majoritet ligger i öppen dag. Först och främst ha bonapartisterne, hvilkas antal i national församlingen torde uppgå till omkring tjugäfem, på sin höjd trettio medlemmar, röstat med högern. Deras chef Rouher hade visserligen i nationalförsamlingens möte den 19 och under ett samtal, som han dagen förut haft med Mac Mabhbon, förklarat, att han icke kunde gå in på maktförlängningen för tio är; men han uttryckte äfven vid. sistnämnda tillfälle sin aversion för att rösta med venstern och önskade, att man skulle komma till en modifikation, som kunde göra det möjligt för bonapartisterne att deltaga i valet. Visserligen förklarade Rouher i nationalförsamlingen att två å tre år vore den längsta tid, hans parti kan godkänna för maktförlängniogen. Men bonaparti sterne äro kända för sina snabba rörelser och mer än sannolikt ha de i sista ögonblicket besiutit sig att rösta för sju år. De öfriga 36 å 42 rösterna ha erhållits från venstra centern, der ett par tvekande fraktioner funnits, hvilka nu slutit sig till högern. Kammarmajoriteten ogillade äfven komitemajoritetens förslag om att fota presidentens makt på de konstitutionella lagarne och Frankrike har sålunda nu för sju är försett sig med en diktator, trots alla fraserna om den suveräna nationalförsamlingen. Presidentens budskap, som upplästes inationalförsamlingen den 17 dennes, mottogs med bifall af högern och med protester och afbrott af venstern. En talrik samling åbörare hade infunnit sig för att åhöra bud skapets uppläsande och omfattande försigtighetsmått voro vidtagna såväl i Versailles som i Paris för upprätthållande af ordningen, hvilken dock ingenstädes blef störd. Budskapet är af följande lydelse: I det ögonblick, då diskussionen om förlängandet af min makt skall börja, anser jag det vara min pligt att angifva de ga rantier, utan hvilka, enligt min åsigt, det skulle vara ovist att mottaga det fruktansvärda uppdraget att styra ett stort land. I enlighet med den parlamentariska ordningens bruk skola herrar ministrar förklara regeringens handlingar inför församlingen, som är deras suveräna domare, men då min myndighet är ställd under öfverläggning och det gäller min ansvarighet, skall det icke förvåna någon om jag sjelf meddelar min tanke, Frankrike, hvars önskan är, att regeringen må erhålla stabilitet och styrka, skulle icke kunna förstå ett beslut, som öfverlem: nade åt preaidenten en makt, hvars beskaffenhet och karakter redan från början vore ungerkastade suspensiva vilkor. j Att göra de konstitutionella Jagarne till utgårgspunkten för förlängningen eller församlingens beslut direkt beroende af dem, det skulle vara att på förhand säga, att man om några dagar skulle komma att sätta i fråga hvad man i dag beslutit, Jag bör mer än någon annan önska, att de konstitutionella lagarne; nödvändiga för bestämmande af vilkoren för atöfvandet af den offentliga makten, snart skola förekomma till diskussion och församlingen skall sannolikt utan uppskof verkställa det beslat, hon redan fattat rörande denna punkt; men att underordna det förslag, som föreligger till diskussion, under voteringen om dejkonstitationella lagarne, skulle det icke vara att göra den makt osäker, som I viljen skapa, och förminska dess auktoritet? Om jag endast rådfrågat mitt tycke, skulle jag icke ha talat om varaktigheten af inin makt; emellertid ger jag efter för ett stort antal af denna församlings medlemmars önskan att få höra min mening i detta hänseende, Jag förstår deras tanke, som för att bereda framgång åt de stora frågorna hafva föreslagit, att makten skulle förlängas på tio år; men efter att ha noga öfvervägt, tror jag att sju år skulle motsvara det allmänna intressets fordringar och skulle mer öfverensstämma med de krafter, jag ännu kan egna åt landet. Om församlingen tror, att jag ännu kan göra några tjenster på den plats, der hon ställt mig, förklarar jag öppet attjag skulle begagna den makt, som anförtros mig, till förevarandet af de konservativa idderna, ty jag är öfvertygad att majoriteten af franska folket är fäst lika fast vid dessa principer som majoriteten af nztionalrepresentationen. I Preussen har landtdagen nu börjat behandla budgeten för nästa år. Vid deputeradekammarens sammanträde den 18 d:s framlades den af finansministern Camphausen, som vid detta tillfälle gaf en öfversigt af de preussiska finansernas ställning 1872 och 1873, af hvilken framgick, att denna varit ännu gynnsammare än man väntat. Ministern betecknade i synnerhet -äret 1873 såsom stående alldeles ensamt i den preussiska statens financiella historia, i det in komsterna, som i finanslagen voro anslagna till något öfver 187 millioner thaler i verk: ligheten uppgingo till:221.884,000 thaler. Härtill komma vidare åtskilliga besparingar i administrationen af statsskulden, emedan hela det disponibla öfverskottet år 1872 utgjorde 27,720,055 thaler. Af denna summa användes öfver 12 millioner till extra ordinarie afbetalving på statsskulden och 2!2 millioner till understöd för dem som lidit förlust genom öfversvämning, så att af öfverskottet nu endast återstår 12,466 055 thlr, som regeringen ämnar använda år 1874. Jag har redan anmärkt, yttrade ministern, att året 1872 var ovanligt gynsamt, och jag måste bedja eder att icke låta dessa siffror inverka alltför mycket på eder, så att I tron, att ett sådant öfverskott hvarje år är 088 förbehället. Vi ha är 1873 ökat vära ordinarie utgifter med 12 millioner om året och våra extra ordinarie med 10 millioner, . och oaktadt inkomsten af stämpelafgiften betydligt minskats, gläder det mig att kunna säga eder, att våra förhoppningar icke slagit fel utan att äfven detta år skall gifva: rätt ansenligt öfverskott. Under loppet af:! året ha vi emottagit tillsammans omkring 62,2 millioner thaler af krigskontributionen, af hvilka 25 millioner användts till jernvägsanläggningar, 20 millioner till afbetalning på statsskulden, under det återstoden, 17 millioner, ännu står till vårt förfogande. Vår statsskuld har i det hela minskats med 80 millioner thaler. Hvad Året 1874 angår, skolen I få se, att vi ba 33!4 millioner disponibla till utomordentliga utgifter. Våra inkomster skola blifva 2.200,000 thaler mindre än i år, och det kan sättas i fråga, om vi icke skola höja