Aftonbladet – 21 november 1873, sida 2

ee RRR RR RER RR RE EEEREEERR——— Då Joanna strax derpå kom tillbara, lemnade Oswald dem efter en hastig ursägt. De båda flickorna följde långsamt efter en stund tillbaka hem och Desir6e förmådde knappt svara på Joannas frågor eller visa något intresse för dem. Hvad kunde vara skälet till hans besynnerliga sätt? Hon Igjorde sig oupphörligt denna fråga men sjelf törmådde hon icke svara derpå. TOLFTE KAPITLET. I I moster Sallys rum herrskade ett slags skymning, ehuru det ännu var fullt dagsljus ute. Solen, som sänkte sig till nedgång, kastade ett rödlätt skimmer öfver denna sida af boningshuset vid Melmar och hade en halt timme förut sändt sina strälar genom rummets fönster rätt fram till eldstaden. Det var den gamla mosterns tro att solstrålarna släckte elden; derför hade hon nedfällt rullgardinerna och skenet at brasan lekte nu gladt mot den höga, gammaldags sängen med dess mörka dammastdraperier, mot toilettspegeln och den höga, gammalmodiga byrån, polerad och mörk som ebenholz, hvilken hade sin plats på rummets motsatta sida. Moster Sally satt sjelf i sin högkarmade länstol, vid elden, der det var hennes favoritplats; knäböjande på mattan framför henne, voro Desire och Joanna sysselsatta att vända upp och ned på ionehället af en stor ask, full af mycket smått och gott, som gumman haft sin förnöjelse af att samla och som unga flickor vanligen finna ett nöje af att granska. Der funnos sidenlappar och gammalmodiga band af tjockaste atlas och lysande färger just lagom långa till en rosett, eller åtminstone till nåldynor eller sysålsböcker, som skulle bli otroligt vackra, stycken af knypplade spet