LAIRDEN AF NORLAW 7). Mrs Oliphant. Mademoiselle Marie är då en liten syäter — ett barn ?sade Oswald och tycktes åter blidkas. Desir6e klappade händerna och skrattade med i ögonblicket återvunnen glädtighet. Ack, nej, nej, utbrast hon lifligt, hon är min älsta syster; hon är inte ens made: moiselle; hon är gift! — stackars Marie! tillade hon sakta; jag ville önska att hon vore här. För ett par ögonblick såg icke Desire de ögon som betraktade henne. Då hon äter lyfte sina blickar, studsade hon och kunde ej begripa den förändring som nu åter föriggått i Oswalds ansigte. Hans läppar voro blå af köld, af harm, af förakt — en blandning af känslor dem hon ej mäktade tolka och ej kunde förstå. Mademoiselle har utan tvifvel äfven en hop systersöner och systerdöttrar, sade han och uttrycket i hans ansigte blef fullkomligt hemskt, då han drog upp öfra läppen, så att de hvita tänderna lyste. Den minen trängde in i Desir6es hjerta som en skarp dolk — hvad kunde den betyda? Q, nej, ingen enda, sade hon med en djup rodaad. Hon kände sig med smärta ryckt ur sina sköna, halft barnsliga drömmar. Var det en nervös, en svartsjuk vrede han erfor öfver att honegde flera vänner än han visste? Det föreföll henne så högst besynnerligt. —— 9) Sa A. B. n:r 218—225, 227—2381, 233—9237, 239—254 och 256—270