Aftonbladet – 20 november 1873, sida 2

orolig och affekterad tillbedjare. Han erkände att hon var vacker, intelligent och känslig, men med allt detta var hon ändå blott en liten pensionsflicka för Oswald Huntley, som ännu icke var gammal nog att i hennes naiva ungdom finna det behag, som förtjusar så mången verldsman, och icke heller ung nog för att möta henne på samma grund som hennes egen, Hvarför han alls gaf henne sin hyilning, såvida han icke verkligen fattat kärlek till henne, tycktes vara svårt att begripa. Moster Sally, som satt i sin vrå och såg allt med sina skarpa, mörka ögon, kunde blott undrande och orolig runka på hufvudet. Moster Sally tyekte att tillbedjare voro helt annorlunda i hennes ungdom och en obestämd misstanke om något ondt vaknade hos den gamla qvinnan. Hon plägade derför ropa till sig Desir6e, hålla henne qvar hos sig under samtal om broderier eller för henne berätta gamla historier, vid hvilka den unga flickan började tröttna, upptagen som hon var af helt andra intressen. 0Oswald syntes sjelf alls icke märka, eller också vara fullkomligt likgiltig för moster Sallys forskande blickar, men Melmar kastade ibland en snabb och orolig blick bort till hennes hörn. Hon var den enda i huset, hvars grannsynthet mr Huatley fruktade. Under allt detta lefde Desir6e som i en dröm — den första ungdomsdrömmen af ett fantasirikt, känsligt sinne. Desirbe var icke lärd i att tolka en tillbedjares blickar; hon egde ingen erfarenhet, stackars barn, som hade kunnat vägleda henne under dessa första tjusande och för henne främmande själsintryck. Hon visste att hon var fattig, ung och ensam i det främmande landet, — blott en liten guvernant i ett rikt hus;