Aftonbladet – 20 november 1873, sida 2

Iram, :ör act 1 silv eget namn medaeia ce upplysningar, soma den i frågan intresserade allmänheten med skäl förbidat, nödgas vi att en annan dag till ämnet återkomma, för att bereda Ät detzammsa en fullständigare belysning, lemnande för tillfället ordet åt insändaren —8—, som ansett sig böra bemöta hr Oibers skriftliga anförande, In sändarenps svar är af följande lydelse: Hnuatvudpunkten i underteckaads föregå ende uppsats, eller anmärkningen mot nadervisningen i pedagogik, bar af rektor Olbers icke allenast icke blifvit gendrifven, utan tvärtom ytterligare bekräftad. Hr O:s slutsats, ait seminariets elever, såsom — enligt redaktionens medgifvande — bildade flickor af mer än vanliga kunskaper och begåtning, således böra kunna följa en föreäsning fullt ut så väl, som flertalet af våra studenter vid universiteten, öfverraskar genom sin djerfhet, Kan väl någon på allvar föreställa sig, att de i seminariets andra at delning, der undervisningen i pedagogik och metodik börjar, inträdande elever ega den underbyggnad, som flertalet af de ynglingar, hvilka efter afgångsexamen från ett högre elementarlärovsrk egna sig åt skademiska studier? Antagandet är naturligtvis orimligt, men om det ock vore lika väl grunda som det är oriktigt, vore dock dermed ej mycket bevisadt: ty det lärer vara beka att ingen al sväre studenter befinner si den belägenheten att nöggan för sina atndi söka reda sig med hjelpen endast at föreläsningar och deruuder förda sentecknin gar, alldenstund böcker finnas at föredragas. Ins. har aldrig att en student varit nödgakad såsom pedagogiken är för seminarii— taga sig fram endast och allenast genom att, vare sig med eller utan förbud mot förande af anteckningar, afhöra professorne föreläsningar. Mera torde ej behöfva sägas, för att det af hr O. främst uppställda bräckliga stödet för hans klandrade metod skall befinnas brutet. Hr O. ursakar sig vidare dermed, att en lämplig lärobok ej fienes, hvarför man öf verailt i utlandet använder föreläsningsmetoden, samt antyder i samband härmed, hvilken tjenst vi skulle göra alla lärare i pedagogik genom att påpeka en passande bok. ah tycks det vara nog obilligt att begära anvisning, hvar den är Lyckligtvis är emellertid det till ins anspråket orimiigt endast i ir Olbers ut tryckesätt, men ej i verkligheten, Biler är den till grund för hr Olders egna föreläsningar lagda Riegg icke en Jämplig bok? Vi kunna antaga, att den, läraplig ialla andra hänseenden, eftersom hr Olbers valt den till grond, tilläfventyrs är för stor. Hvarför ej då förpricka de mindre vigtiga ställen, som ej behöfva inlävas? Att eleverna ej skulle förmå, under en lärares ledning, reda sig med en på tyska språket affattad lärobok, kan ju-icke föratsärtas, då de enligt läroverkets reglemenie-redan för inträde i första klassen måste kunna öfversätta lättare tyske författare. , Utom Rieggs finnas 2. ö. ätskilliga andra, mestadels af seminariilärare utgifaa läro i ämnet, som, efter hvadins kunnat inhemt a btojuta ganska! atort anseende och verkligen användas vid undervisningen. Det är nemligen ett full Är det så, att en dyliz bok ej finnes 4 at svändigt misstag af hr Olbers, avt mau öfverallt i utlandet avvänder förelåsgingsmetodem. Detta påstående, som enligt hr O:s egna ord ej kan gälla Finland, der ja eu ; kompendium brukes, torde i öfrigt förmodligen härröra ifrån et svårare mis stånd af hvad den i Tyskland mycket vanliga 8. k. Dictir-Mclhode i sjeliva verket vill säga, hvilken, såsom sjellva benämningen antyder, består deri, att lärjungarne etter lä rarens diktamen ord fön ord snteckna ämnets hufvadmoment, hvarigenom sålunda er verklig lärobok uppstår, tjenande till underlag för lärarens ytterligare utveckling och förklaring af ämnet. Äfven denna DictirMethode, som tydligen är ojemförligt mycket förnuftigare, än hr Olbers föreläsningametod, ogillas dock starkt af åtskilliga pedagoger, som bestämdt påyrka tryckta läroböcker. Äfven detta aadra stöd för föreläsningsmetoden torde således, såsom sammanbragt af missförstånd och oriktiga uppgifter, få anses odugligt. Ve Slutligen och för det tredje frågas, hvartill hela det absolut misslyckade försvaret för den klandrade undervisningsmetoden skall tjena, då ju hr Olbers sjelf? numera faktiskt underkänt densamma. I hans anförande uppgifves nemligen, att han låtit taga ett öfvertryck af det hufvudsakliga uti sin framställning och tillställa hvarje lärjunge gra tis ett exemplar häraf.. Den: omtvistade grundsatsen är ju således ej längre föremål för någon strid mellan oss och hr Olbera. Detta glädjer oss, men vår glädje skulle vara större, derest ej en parentes i hr Ol bers anförande upplyste om, att den af honom nu mera hyllade, modifierade undervisningsmetod ej ännu kunnat komma till full tillämpning, eftersom öfvertrycket för andra afdelningens kurs ej är fnllt färdigt, och det för den tredje under förra läsäret ej fanns i tillräckligt antal exemplar. Då hr Olberg, besynnerligt nog, icke ansett sitt till direktionen ingifna anförande vara rätta platsen för en redogörelse, hur detta kommer till, så kan naturligtvis ins. ännu mindre göra anspråk på att få intränga i denna hemlighet, ehuru ins. onekligen rätt gerna gkulle vilja veta, dels huru mycket som fattas i öfvertrycket för andra afdelningens kurs, dels om den under förra läsåret för-Å handenvarande bristen å öfvertryck för den tredjes numera är afbjelpt. Och härmed torde sjelfva hnfvadirågan vara tillräckligt utredd. Ins. öfvergår nu till anförandets mindre väsontliga punkter. Hr ÖOlbers säger, att insändarens anmärkningar äro mer eller mindre förtäckt och gå hemlighetsfullt framställda, att man stannar i okunnighet om hvad som rätteli gen menas. Är då den på uppgifna skäl stödda anmärkningen, att undervisningen i pedagogik och metodik meddelats på ett be-! fängdt sätt, obegriplig? Jr Olbers anförande bevisar, att han förstått, bvad dermed : menats. Eller månne ej den, att undervisningen i vissa ämnen är under medelmåttan, är tillräckligt enkel, för att kunna fattas äfven af det enklaste förstånd? Jo, visserligen. Eller hvem i all verlden behöfver stanna i ovisshet om meningen, när det hej: ; l f j ter, att man öfverklagat läroverkets anstrykning af läseri, elevernas öfveransträngning, det misslyckade sätt, hvarpi man fyllt vissa ; tjenstebefattningar vid läroverket? Detvorej: eget, om någon annan än hr Olbers stan-. nade i okunnighet om betydelsen af så tydliga och bestämda uttryck. Hr Olbers bestrider vår anmärkning, att en viss hemlighetsfull slöja omgifver läro-! verket, och anför, såsom bevis på motsats och likväl bade husets ende son, han, för! hvilkens vilja alla i familjen böjde sig, ut