Aftonbladet – 19 november 1873, sida 2

— hans hustru, ehuru de inte äro att räkna bland mina vänner. Som jag tror är väl Oswald Huntley mäktig att taga vara på sig sjelf, uppre pade Ketty ännu en gång, och känner nog till franska seder och bruk, Desirbe beha gar mig; han behagar mig inte alls, Jag hoppas att hon inte bryr sig om hvad har pratar. När kommer Cosmo hem? Fru Martba säg inte rätt nöjd ut vid me fråga och svarade med en viss mot ja. Han är ett barn, full af nycker och un derliga infall, sade hon i en ton till hälf ten öm till hälften misslynt, och hvad annat kappan af honom vänta? Han iärjust lik en af de gamla Livingstone af Norlaw, har gerna någon vild plan i hufvudet för att hjelpa andra, men tänker inte på hvad han sjelf går till mötes. Hade han lefvat för några hundre år sedan, skulle han lik som den tidens riddare farit verlden omkring blott andra till behag. Härmed tystnade fru Martha och knep hårdt ihop läpparrna, liksom hade hon sagt allt hvad hon ämnade om Cosmo. Innan hon hunnit yttra ett ord om någonting an nat, väektes emellertid de båda fruntimmernas uppmärksamhet af att en dörr bullersamt öppnades till doktor Logans arbetsrum. Det ljöd alldeles som om en svag hand förgäfves hade bjudit till att vrida upp låset och i stället skakat på dörren, ett bemödande som slutligen kröntes med framgång; derefter hördes en matt stämma ropa Ketty; Den unga flickan ilade dödsblek till dörren och fru Martha stod qvar i ångestfull förväntan. Nästa ögonblick hördes ett tungt fall och ett skrik af Ketty; nu var deticke längre skäl att dröja; fru Martha skyndade at i förstugan, för att taga af sin kappa;