Aftonbladet – 19 november 1873, sida 2

Under det monarkisterne i Frankrike söka skapa ett diktatorsskap i afvaktan på realiserandet af sina restaurationsförhopp ningar, uttrycker landet på det bestämdaste och oförtydbaraste sätt sina republikanska sympatier och åsigter. Denna republikan ska stämning har, enligt ett i går ankom met telegram, nyligen fått ett eklatant uttryck genom de båda val, som förliden sön dag företogos i departementen Aube och Seine-Inferieure, hvarvid generalerne Le tellier-Valaz6 och BSaussier, båda republikanske kandidater, utsågos till deputerade, Utom den betydelse dessa båda val ega i och för sig, säsom angifvande de republi kanska åsigternas öfvervigt i tvenne af Frankrikes mest rika och blomstrande de partement, stå de dessutom i samband med omständigheter, som höra till de skändligar ste företeelser, valmanövrernas historia någonsin haft att uppvisa. Som bekant hyste regeringen en tid den afsigten att afsätta båda generalerne, och skulie troligen satt denna plan i verkställighet, om icke grefvens at Chambord bref kommit emeilan och nedstämt modet hos regeringen, som genom denna skrifvelse såg sin makt på det svåraste hotad. Sedan den tiden har dock reseringen och hennes principaler i högern iter något repat mod och denna kryare stämning yttrade sig i nationalförsamlinsens möte förliden lördag på ett sätt så fräckt och oförsynt, att man känner sig slagen af häpnad dervid. Nämnda dag, såunda blott två dagar före valen, upprädde nemligen deputeraden Philippoeänx med en motion, i hvilken han öreslog, att på grund af disciplinära käl, ingen tillhörande armån eller flotan finge utses till deputerad, förrän de nya rallagarne blifvit voterade, hvarjemte han ör sin motion yrkade skyndsam behanding. Syftet af denna motion ligger, såom det också antyddes i nationalförsamlinen, i öppen dag. Meningen var nemligen tt få lagen på några timmar genomdrifven, ör att kunna sätta p för de båda generaernes val, ty om förslaget blifvit antaget, kulle icke det liberala partiet hunnit uppätta några nya kandidater och monarkiternes seger hade då varit betryggad. rots dessa alltför tydliga bovekelsegruner till lagförslaget, kade dock majoriteten franska nationalförsamlingen panna att heilja den begärda skyndsamma behandlinBEN RNE NASN TE a aa rr 2