Aftonbladet – 18 november 1873, sida 3

1 Berg började såsom nationalvenstermai 3 med litet Grundtvigiansk anstrykning. Nä elhan genom ett kompletteringsval kom in : alriksrådets folktiog, befann sig detta midt Iförhandlingarne. om den författningsförän rIdring, som hade blifvit nödvändig genom t) monarkiens sönderstyckning. Med andr: I-lord, den stora författningsstrid, som förs I-lin på år 1866 bragtes till slut af ministe viren Frijs-Estrup, var just öppnad. På ven stra sidan var man genast lidelsefullt upp hetsad, och just när Berg blef medlem, hade den tragikomiska demonstrationen skett, at Balthasar Christensen, Alberti ock Frölund när riksrådets folkting hade förkastat et förslag att låta författningsfrågan komm: först inför konungarikets särskilda riksdag anmälde sig vilja afgå ur denna församling under det att den mycket fiffigare J. A. Han sen, som hade varit med om att inlemna förslaget och öfverenskomma om fullmakts nedläggnirgen, satt qvar. Bergs aldra för sta tal, hvilket för att vara en debut inga lunda var illa, vände sig omkring Junigrundlagen, och det var genom sina tal om denna Junigrundlag, hvilken på hans jutska dia lekt fick ett eget tonfall, som han förtje: nade sina: parlamentariska sporrar. Detta förhindrade för öfrigt icke, att han slutligen röstades för den författningsförändring, som var aflad på de hemliga mötena mellan J.A. Hansen och grefve Frijs. Folkliga motståndare ha oupphörligt låtit Berg få bära upp detta. -Joch han har irån den ståndpunkt, på hvilken Jhan nu ea gång ställt sig, svårt att för. Isvara sig mot förebråelsen; men alla, som betrakta saken i ett annat ljus, än detrent polemiska, skola lätteligen medgifva, attingentivg annat fanns för honom att göra, och att hans votum vitnar om praktiskt förstånd, mycket mer än många bland hans tal. Man må öfver hufvud icke uppfatta Berg såsom en öfvertygelsens riddare, ty då får man aldrig sigte på hans verkliga personlighet. Det är en sak här i verlden, till hvilken han hyser orubbligt förtroende, och för hvilI ken han gör hvad som helst — det är Berg, Hans politiska handlingssätt är lämpadt efter hvad som kan hjelpa Berg upp. Han har bästa anlsget i riktning mot det radikala, radikala :ord och radikala fraser; men han I kan mycket lätt ännu få konservativa andfall, när det passar i situationen. Han var I Junigrondlagens hjelte, när det var den folkliga lösen, men han har alldeles ingen smak för tom ideologi, och han tycker slideles icke om de hopplösa minoriteterna. Derför röstade han såsom en förnuftig menniska slutligen för gruodlagsförändringen. En annan sak, i hvilken han tog väsent llig del, var den nya armelagen, som blet färdig år 1867. Den pationella sidan af hans I politiska riktning, hvilken väl är den sida Thos honom, som kommer en öfvertygelse närmast, höll honom här inne på det rätta spåret; folkligheten lockade honom då och då in på milisid6sr eller på besparingar, som skulle göra en ordentlig arm6 omöjlig, men han såg faran, innan den var oundviklig, och i det hela måste det sägas, att han gaf. general Raaslöff ett icke oväsentligt stöd vid denna vigtiga reforms. genomdrif. vande. Denne belefvade och sluge-verldsman förstod att behandla den uppgående parlamentariska atjernan på ett mycket fiffigt och förekommande sätt, och de voro till en tid goda vänner. Man berättade på den tiden en liten historia, som kanske var bättre uppfunnen, än den var sann; Berg fick en bjudning till middag hos general Raaslöff och hans fru onsdagen den och den i-månaden;-han infann sig på den uppgifna tiden i den oundgängliga svarta fracken och de obligata hvita handskarne, -men det fanns intet yttre tecken till kalas, och när han kom in i våningen, fann han der familjen ensam och i hvardagsdrägt; det var en mies skrifning af datum, bjudningen skulle vara först åtta dagar senare, man gjorde ömsesidiga ursäkter, men då hr Berg nu en gång hade gått miste om sin egen middag, måste han ändtligen stanna qvar och bålla till godo med hvad huset förmidde. Han höll till godo med vattsoppan eller hvad det nu kunde vara, och efter middagen fingo de båda herrarne ett samtal i allsköns ro och gamman vid sina cigarrer, ett sådant som Raaslöff tyckte så mycket om och som han så väl förstod att leda — till och med när man hade ett misstag att tacka derför. Det blef icke heller utan inflytande på folkman nen. Längre fram voro herrarne icke så väl om sams, och i slutet at Raaslx5; i sas SI nisterverksamhet 11. mer än ef gång bittra OL rran honom mot andre riksdagsmannen från Veile amt, genmälda af denne med en alldeles motsvarig känsla. Ända från det att Berg fick foten inom riksdagens dörr, kastade han sig med särskild ifver på allt hvad som närmare eller fjermare står i sambamd med finanslagen. fven detta vitnar om en säker blick och om hans innerliga begär efter makt, 2 St PR a Rn inflytande. Enligt den folkliga statsrättsläran, hvilken icke bryr sig mycket om argumenternas tyngd, men desto mer om rösternas öfvervigt, står den årliga finanslagen såsom bekant är öfver allå andra lagar, han är lagarnas lag, hvilken efter behag gör gör andra lagar giltiga eller ogiltiga för det enda året, och utan hvars godkännande hvilken lag, kontrakt, förpligtelse eller dylikt som helst icke kan åtlydas, Vidare är enligt samma statsrättslära finanslagen ställd i ett eget förhållande till folktinget, detta skall grundlagsenligt ha honom först, hvaraf man sluter, att det skall vara så godt som ensamt om honom, och det anses förmätet, nästan grundlagsvidrigt, om landstinget vill blanda sig i finanslagens detaljer. Men folktinget utöfvar åter sin makt öfver denna vigtiga lag väsentligen genom finansutskottet; och den, som sitter i detta, är således i stånd att utöfva ett mycket känbart inflytande på en mångfald af förhållanden; den, som. beherrskar finansutskottets flertal och derigenom således också i de flesta fall flertalet i tinget, är i många afseenden en mäktigare man än ministern. Berg har nu kommit derhän att bli den ledande, den afgörande medlemmen af folktingets finansutskott. Här i högre grad än annorstädes är han öfverfolktingsman; Det har dock icke skett utan arbete. Hvad man än vill säga mot honom, så måste man tillerkänna honom en beundransvärd och ovanlig arbetsförmåga. I detta afseende är han facile princeps i hela den folkliga armån, af hvars ledare flere ntmärka sig genom en stark böjelse för maklighet. r efter år har han fördjupat sig iriksdagstidningar och dokumentluntor, han har varit formligen lysten efter: akter och har icke kunnat mättas. I början : af hans riksdagsmannaverksamhet klagadel vaktmästarne och tjenstemännen vid riksdagen, att de icke kunde få komma hem oml: aftnarne, derför att Berg satt till långt ef-! ter midnatt och studerade gamla betänkan-! den eller tidningar, och talmannen — detl: var sal. Bregendahl, hvilken jag sjelt barl hört berätta det i en förtrolig krets — må-! ste förmana honom att åtminstone icke fort-: ; ( ( sätta sina forskningar öfver klockan 11. Men nu njuter han också frukterna. Redan i flere år har man kunnat säga såsom afgjordt, att ett förslag från finansutskottet, som Berg är med om att väcka, till och med om det blott bär ett eller tvål1j namn förutom hans eget, skall bli antaget,li hvaremot saker, som han icke vill förunna 1