Aftonbladet – 18 november 1873, sida 3

-Jlan bron och Drottninggatan. Några veckor il härefter stör der ett stort palats, och det skulle kosta hundra tusentals rdr att åstadI komma den reglering som kunnat verkstälJas för några hundrade, och den blir då naturligtvis ogjord. Vensterns parlamentariske ledare i Danmark. Dst ä mycket oegentligt att kalla den koalition, som har några rösters majoritet Ji danska folktinget, för venstern, Ty det: Åfiones flere folktingsmän, som i sina politiska åsigter gå mycket längre åt venster, än de fleste inom nämnde fraktion, men som dock icke vilja rösta tillsammans med densamma, i anseende till dess bornerade och Jopatriotiska uppfattniog, dess antinationella och materialistiska karakter; : Bland: dessa kunna vi exempelvis nämna Lucianus Kofod loch de utmärkte bönderae Termansen och Direer,: Händslsen är för öfrigt den, att ett stort antal medlemmar af den der förenade fraktionen allsicke äro några reform vänner eller på något sätt hylla framåtskridandet (alldeles som hos oss inom landtmannapartiet) utan ganska konservativa. Sammanhållningsmedlet är en viss väl underblåst lust att sätta sig emot stadsinvånarne och emot den akademiskt bildade delen af befolkningen och det enda egentliga målet för de manövrer, som på sista tiden bedrif vits, är att bringa några af landtmännens ostuderade, men mycket) knipsluga koryfåer på ministertaburetterna. Under sådana förhållanden kan det vara af intresse att närmare skärskåda dessa ledande personligheter och vi meddsla derföre ur en serie i danska tidskriften Ner og Fjern förekommande Parlamentariska stjernbilder följande skiliringar af C. Berg och J. A. Hansen. I. Berg. Politisk och. parlamentarisk berömmelse kan förvärfvas temligen hastigt. Har man vind och ström med sig, förstår man att anslå de rätta strängarna, besitter man fram för allt en djerfhet utån alla betänklighe ter, så kan man på jemförelsevis kort tid vinna inflytande och på ävnu kortare namnkunnighet. Särskillt i vårt politiska lif behöfs icke mycket för att vara bland de främsto. Lyckan hjelper de käcka — och de fräcka. Skogen är låg, der pil och rönn synas öfver snåret. Om en ny Tarqvinius skulle gifva symboliska råd, fonnes på vär folkliga politiska åker icke många stoltserande ax att toppa. Hvem skulle väl tro, att Berg, öfverfolktingsmannem, såsom en tidning nyligen träffande kallade hopom, har varit riks. dagsman i endast åtta år? Och likväl är det verkligen så. Han hade väl i Kolding, der han bodde och var lärare, gjort några försök att komma fram i politiken och gjort. sig käpd under. lokala rörelser såsom ett oroligt och äregirigt hufvud, mest såsom adjutant åt en af de något blacka politiska figurer, som frihetslifvet fostrar i de mindre samhällena, en viss konsul Grau; men vald blef ban först i Januari 1865, och det var ändock till riksrådets folkting. Han begzegrade med betydlig öfvervigt sin motståndare, en .son af den gamle oljeslagaren Möller, samt höll ett par dagar derefter sitt intåg på tinget såsom andre medlem för Veile amt. Det var en underlig fixur, då han först visade sig... Ungdomligt röl och hvit, skägglös, starkt blond, semi naristiskt försynt och förlägen, likasom öfverväldigad af den nya omgifningen och likväl med sjelfkänslans säkerhet dold bakom det tafatta väsendet, gick han omkring bland riksdagsmännen, ett föremål snarare för löje än för beundran, snarare för skämt in för respekt. Hans början förebådade det komiska, icke det inflytelserika, man såg i honom snarare en löjlig ung fyr ungefär al Zahbles slag, än den blifvande folktribunen. Verlden dömerofta högst lättsinnigt och efter förvända premisser om store män, Bismarck gällde länge i Frankrike för en ;homme risible, och fransmännen måste betala fem milliarder för att lära sig tara honom au serieux, De gäckande smålöjen, som följde den -förlägne skolläraren, när han vankade underlig omkring med sin enteckningsbok i handen och jmref all ting, ha kollar och skola kosta oss andra mycket penningar och ännu flere förargelser. I denna kuriösa gestalt glödde en obegränsad äregirighet — lägg väl märke dertill: obegränsad, och pruta ingenting på ordets betydelse! — parad med icke vanliga gåfvor, med energisk jernflit. Han hade satt sin fot på stegens första pinne och var fast besluten att komma upp ända till toppen, antingen det nu blefve på det ena eller anira sättet. Han skulle sannolikt icke ha haft någonting emot att stiga uppåt i godt sällskap, det ville han väl till och med helst, förutsatt, att han kunde göra sig personligen gällande i det. Men uppåt skulle han under alla omständigheter, och han kastade sig på den yttersta demokratien och radikaismen, emedan utsigterna der voro bäst, och derför att de andra icke ville ha att skaffa med honom, utan åtnöjde sig med att skratta åt honom. Var säker på, att hvarje hånfull blick, hvarje öfvermodigt skratt har an gömt och bokfört; han har börjat göra ig betald, men ännu har han långt ifrån commit till hvad han anser för balans. Hans föregående lif är föga bekant, han 1ar ännu icke funnit sin biograf, men längre ram i tiden skall det icke bli brist på dem. Det är en folktro, att han heter Rasmus Berg, men det är en vilfarelse, hvilken sanolikt förskrifver sig från hans ständiga sammandrabbning med den lärde C. V. Rimestad; det roade denne att slå honom med Holbergska citater, i synnerhet ur ;Erasmus Montanus, och Berg svarade gerna med inspelningar på Per Djekne. Nej, man må ste redan vara tacksam mot nomenklaturens roni derför, att den mycket talande dr Winher verkligen i dopet har. blifvit kallad 3eert; Berg deremot heter icke Rasmus 3erg, han är döpt till Christian Berg. Så om man ännu tydligt hör på hans tal, är jan jate, ram vesterjute. Han är född den 8 December 1829och är bondson från Fjelt ing, som ligger mellan Ringkjöbing och uemvig. Troligen visade han redan såsom ;osse anlag och flit och blef derför bestämd ör boken. År 1850 blef han dimitterad från vanum seminarium, som då förestods af den egäfvade Ludv. Kr. Miller, och han hade önt starkt inflytande af denne i flere riktingar märkliga personlighet. Ludv. Kr. fäller var Grundtvigian, eller åtminstone var, å detta partinamn väl egentligen kan sägas a uppkommit först efter hans död, han grien af Grundtvigs anda och lärdomar, och an fortplantade dem på de ynglivgar, hvilas andliga utveckling han var tillsatt att da. Han har uträttat icke litet godt, men an har äfven åtskilligt på sitt samvete. lan har gifvit oss Berg, och det danska samället bar äfven honom att tacka för folkiraren sedermera friseminarli-föreståndaren ch skoiväsensreformatorn J. IT. A. Tang. rån seminariet kom Berg ned till Koldingrakten, der han blef informator hos en landt: rukare Henrichsen i Starup, och icke långt erefter anställdes han såsom lärare vid möt bår 1 da fat Let Mt lt fe I bråd år hek ar fi kör Määtr fd Int nn ND RR —I OO TTC DD LR rt fr BD kt ba OA DR Et a Et t fr JG fr NN Kön JR är rå ön AA I ch Lt JR AA I än ft on Kn RA