Aftonbladet – 18 november 1873, sida 3

en sådan ärroganeg, att knappt ett io stycke i denna riktning skal kunna uppv sas. Det hånfulla grin — tyvärr står il tet urbanare uttryck att finna — Evarme han ständigt gifvetr min afvikande merin till känna, uppnår kulminationen af den parl: mentariska bristen på uppfostran. Bakdantar berätta, att Berg för närvarande, med de efterlängtade ministervärdigheten i kikaren tager lektioner i franska, men det skull ieke skada, om han äfven ville genomgå e kurs i maner och lefnadsvett. Bournoavill och hans elever brukade i fordna dagar gi! va dansundervisning medsärskildt afseend på gång och hållnings. Det vore någotat förtjena på för en skicklig dansmästare, son ville lära aspirantterne till ministervärdighe ten litet pli. Man kan ju vara folklig, uta att vara obelefvad — populariter in re e eleganter in modo. Just för närvarande utvecklar sig Berg på firmamentet i sin falla glans och prakt Han är ende ordföranden i finansutskotte och började under andra behandlingen hvarj plenum med sett tal i en timmes tid elle hbalfannan, förutom hvad han derefter fick andraget före omröstningen, och vid denn: allvarligare del af festen firade han en oaf bruten rad af triumfer till stor förödmju kelse för de olycklige ministrarne, hvilkas allra allvarligaste rekommendationer icke uppväga en vink af Bergs lillfinger. Sedar har han särskildt florerat i dagordningar, er parlamentarisk uppfinning, som smakar stark af Berg, men som venstern ännu begagnar litet klumpigt, så att-den skär sig i fing. rarne vid bruket. Under adressdebatten var ban vensterns hufvnåtalare och sparde sig till det sista afgörande ögonblicket, öfver lemnande det rent materiella arbetet åt un derordnade händer. Hans tal var icke illa beräknadt och hade mer schwung, än har eljest brukar kunna gifva sina anföranden Det: var oförbehållsamt och proklamerade bondevälde. Den anda, som råder på bön dernes valmöten, och som är honom under dånig, det är den Danmarks folkanda, som alla vi andra, från konungen nedåt, skola lystra till. Adressen medför väl nu näppe ligen den önskade ministerförändringen, men den är också långt ifrån, såsom en af de nationalliberale talarne yttrade, kulmina tisnspunkten. Ännu större ting förberedas, och Berg skall sörja för, att J. Å. Hansen icke blir första basun i den väldiga harmonimusik, som skall omstörta Jerichos murar. Berg har sin plats vid ändan af det inoersta bordet, omedelbart invid stenograferne och till: höger om talmansstolen, Han bar nu blifvit tjock och tung, nedre delen af ansigtet försvinner i ett tätt rödtskägg, som förläfiar honom någonting vildeartadt; vär man från äÄbörareplatsen ser honom i profil, fortsättas ansigtets linier i runda och fylliga former. Han affektionerar ännu samma blå, enfärgade drägt och samma halft presterliga hvita halsduk som vid sin första debut; nytt är endast skägget samt en tung guldkedja, dock har denna kanske fannits derredan förut, men den faller nu mer i ögonen derigenom att den bäres fram af en repu terlig mage. Sedan det I en af våra tid vingar omtalades om Thiers, hurn många omständigheter det var med honom, när han! skulle hålla ett tal, har Berg äfven arranrerat åt sig en liten oratorisk apparat, bestående af ett kulört glas med något slags äskade fiuidum, — kanske samma kaffe, som nspirerar den franske presidentens vältalig. et — en näsduk och ett litet enskildt bord ned böcker och papper. Men uppriktigt aladt, har hans föredrag icke med dessa rjelpmedel kommit Th:erss närmare. Det ir fortfarande lika bredt och sjelibelåtet. Men detta förhindrar på intet sätt, att det ör sin verkan: tvärtom, och om vi en dag — det Gad förbjude! — skulle råka i den Nlyckliga belägenheten att nödgas e 085 om efter en president för den danska republicen, så lider det icke ringaste tvifvel, at; Berg skulle. vara aspirant till platsen. Det inns ingen, som han skulle anse mer lämp ig dertill än sig sjelf, och han skulle icke 1ysa det afläganaste tvifvel om. sin förmåga wit fylla platsen. Men finge han. den, ja, lå kunde det väl falla honom in att bli oas n nådig herre och låta sina radikala unglomstankar fara. Samhället skall ha förvättrat sig betydligt i hans ögon, när han väl har kommit i spetsen för det.